Oj, oj, två månader utan ett enda inlägg. Förutom en liten julhälsning. Nu får jag nog skärpa mig. Jag lovar bättring 2018. Det får bli mitt nyårslöfte, fler blogginlägg detta året.

Att det blivit så få inlägg i november och december beror nog främst på att det varit ett väldigt tråkigt väder, inte alls anpassat för fotografering eller trevliga aktiviteter som spår eller tryffelletning. Det har varit mörkt och grått och regnigt. Precis som i dag. 

Men jag får ge en liten resumé:

Den 21 november hade vi faktiskt snö. En dag.

I november hittade matte en slaguggla på Långholmen. Det var höstens fågelsensation. Ja, hon hittade den inte på egen hand, utan för att det hade blivit stor uppståndelse på sociala medier.  

I november var husse och matte i Tromsö för att titta på späckhuggare och norrsken. Några späckhuggare blev det inte, men lite norrsken fick de se, så de var ganska nöjda ändå.

I december har det mest blivit vanliga promenader här i våra omgivningar. Bäverns härjningar syns överallt, som här i Vinterviken.

Den 22 december hade faktiskt isen lagt sig på sjön Trekanten, men jag gissar att den är borta nu.

Julen firades som vanligt hemma med familjen samlad och massor av godsaker!

Jag hade fått paket från släkten. Tyvärr var jag inte hemma när det avlämnades. Och som tur är var de inte här när paketet öppnades och innehållet avnjöts   

I går var det världskrig utanför huset, men jag överlevde - i år igen. Och nu väntar ett nytt år med nya spännande äventyr.

God Jul tillönskas alla bloggläsare!

 Oj så mycket ruskväder med regn och blåst det har varit den här hösten. Så särskilt många bilder har det inte blivit.

Här är en av de få dagarna med sol, i mitten av oktober. Jag passar på att kolla frisyren i vattensamlingen.

I dag, den sista oktober, orkade solen titta fram, och det utan stormvindar. Matte tog med kameran för att fånga höstlöven.

Ni kanske tror att jag är ute och letar tryffel?

Nej, jag letar efter min röda boll. Den vill gärna gömma sig bland löven.

Aha, nu har jag dig!

Och så tillbaka till matte så att hon kan kasta den på nytt!

Mycket spring blir det en sån här fin höstdag!

Man kan ju springa utan boll också.

Även om det inte är lika roligt.

Annars har det inte hänt så mycket i oktober. Matte var på Öland en helg för att fotografera fåglar, men då var det mest regn och stormvindar.

En fin fjällvråk lyckades hon i alla fall fånga.

Apropå rovfåglar så var det helt öde på vår fågelrestaurang i morse.

Förklaringen satt på grannens tv-antenn. Men skatorna jagade bort sparvhöken så efter en stund var alla småfglarna tillbaka.

Hej igen, nu har hösten kommit på allvar. Och om det varit torrt tidigare under året så har det regnat med besked nu. Det är overallen som gäller på var och varannan promenad. Och massor av vattenpölar att spegla sig i.

Det kan vara skönt med overall eftersom matte i veckan snaggade mig. Hoppas nu bara att det inte blir frost...

Men i förra veckan var det en fin höstdag. Då var matte och jag på Haninge brukshundklubb och gick en promenad med Rolle och Ressu och deras matte.

De tre musketörerna.

Mängder av fina spa-gropar har det blivit i skogarna.

Många spännande dofter finns det också...tydligen.

Nu är hösten här!

I fredags hjälpte jag matte att plocka svamp.

Kolla här, trattkantareller!

Vad skulle hon göra utan mig? 

Jag passade på att kolla badtemperaturerna också. Fortfarande behagligt i vattnet.

Jag kan också berätta att fågelrestaurangen i trädgården har öppnat för säsongen. Det är lite extra tidigt, eftersom matte och husse hoppas kunna fånga lite nya gäster. Och det gav genast utdelning.

En bergfink kom på besök. Första gången den gästat vår trädgård.

Och en förtjusande tofsmes, även det premiär.

Och så alla de gamla vanliga förstås, talgoxe, blåmes, nötväcka, större hackspett, pilfink, bofink m fl.

Nötväckorna är väldigt hungriga.

Här är en bild till på den tuffa tofsmesen - naturens egen punkare!

Oj så länge sedan jag skrev något i min blogg! Jag orkar inte rekapitulera allt som hänt sedan sist, men jag ska i alla fall berätta att jag har gjort min första utlandsresa.

Jag fick ett alldeles eget pass. Det måste man ha när man ska lämna landet. Annars kanske man inte får komma tillbaka.

Sen åkte vi bil en hel dag. När vi var nästan framme var det ett par tuffingar som blockerade vägen. Jag trodde det var gränspolisen, men det var bara ett par vägrenar.  Eftersom man inte får köra på vägrenen så väntade vi tills de makat på sig och så åkte vi vidare till Grövelsjöns fjällstation.

Där vandrade husse, matte och jag på fjället i flera dagar. Vi har hört Rolles och Ressus matte prata om Grövelsjön, så vi kände att vi också ville prova.

Tyvärr måste hundar gå i koppel, men matte hade fått låna ett baggenbältemed fjädring av Ressus och Rolles matte att fästa mitt flexikoppel i. 

Det var ganska soligt och ganska svettigt.

Men som tur är fanns det gott om fjällbäckar att svalka sig i.

Ännu ett fint badställe!

Nackdelen med boendet var att matte och husse åt frukost och middag i en matsal, och då måste jag ligga på rummet och vänta. Inte bara jag förresten, för det bodde många hundar där. I rummet bredvid oss bodde en lagotto som var 13,5 år gammal, men fortfarade pigg nog att fjällvandra. Han hette Alfons.

Men det bästa var att matte och husse fick med sig lunchmassäck, med pannkaka, köttbullar och annat gott ut på vandringarna. Och de tog så att det blev lite till mig också. Vem vill ha hundmat när det vankas pannkaka?

På morgnarna var det ganska svalt. En morgon var det till och med frost.

Vi mötte många renar på fjället. Då skällde jag ut dem.  De fanns utanför vandrarhemmet också, trots att jag skällde på dem.

Utanför matsalsfönstret satt en hökuggla och glodde på matte och husse när de åt. Han kanske också ville ha pannkaka?

Mot slutet av dagen blir man ganska trött. Och undrar om det inte finns en liten, liten köttbulle kvar?

Sista dagen gick vi ända in i Norge. Det var därför jag var tvungen att ha pass med mig. Fast matte och husse behövde inte det.

Här tassar jag på norsk mark. Utomlands för första gången i mitt liv. Tyvärr var det ingen som kom och ville se mitt pass, så vi hade släpat med det alldeles i onödan.

Sedan tog vi båten tillbaka till Sverige över Grövelsjön. Det var en hund till med på båten, men jag orkade inte bry mig om henne. Jag var ganska trött efter dagens vandring. Och var jag lite nervös. Det var första gången jag åkte båt, förutom Gotlandsbåten förstås. Men det gick bra. 

Nästa dag var det dags att åka hem igen. Och nu är alla semestrar slut och hösten är är här. Ganska mysigt det också.

I dag är det ingen vanlig dag! I dag är det min födelsedag. Det är precis sju år sedan jag föddes på Risungs gård på Gotland.

Jag har firat med att bada i Mälaren, att pussa min kärlek Bosse genom spjälorna i hans grind, med lite bollkastning och en och annan godbit.

Även mogna damer kan gilla att lira boll.

Snälla husse, kan jag inte få lite leverpastejsmörgås?

Mums!

Och lite, lite till!

Det blev en hel del leverpastej. Och sedan gäller det att slicka sig noga om munnen så man får i sig allting.

Stilstudier:

Smaskens.

Ja, det blev en riktigt bra sjuårsdag. Hoppas alla mina kullsyskon, Rolle, Conti och alla de andra blev ordentligt firade de också!

Min bror Conti viskar något i mitt öra när vi försöker bryta oss ur ur valplådan.

Nu var det ett tag sedan jag bloggade, hoppas ni saknat mig.

Jag vill bara tala om att allt är bra här hos oss. Sommaren har kommit och vi njuter av den.

Midommar tillbringade vi på Vindö, och det blev både besök på festplatsen och ett dopp i Österjön. Det senare gällde bara mig. Tvåbeningarna höll sig på torra land.

I går var en väldigt trevlig dag, för då kom min bror Rolle och hans plastbrorsa Ressu och hälsade på.

Hörni grabbar, nu har ni väl nosat klart så vi kan börja leka?

Och vet ni vad, de hade med en present till mig!

Egentligen var det nog en badleksak, men den fungerade utmärkt på land också. Och så syntes den bra i gröngräset.

Jättekul hade jag med den, tack snälla Rolle och Ressu med husfolk!

I dag tyckte matte att det var dags för sommarkosym, så då åkte klippbord och klippmaskin fram. Så nu är jag kortsnaggad. Som tröst promenerade vi ner till Mälaren och jag fick ett eftermiddagsdopp.

Det är bra att vara kortklippt när badsäsongen är i full gång. Man torkar så fort.

Lite vågor blev det, när båtarna åkte förbi.

Jag passar också på att lägga ut lite bilder som matte tog när hon åkte till Gotland och Stora Karlsö för ett par veckor sedan, utan mig. Synd, för jag hade trivts där. Härliga bad och fina fåglar att jaga...