Jag har ju glömt att berätta att Lydia och matte har kommit igång med sökträningen igen efter sommaren. Och förra lördagen var husse och jag med. Jag hjälpte till att valla rutan och husse passade på att filma lite när det var Lydias tur att leta rätt på figuranter.

För er som inte varit med på sökträning någon gång kan jag förklara att matte skickar ut Lydia från stigen, omväxlande åt vänster och höger. Lydia ska springa rakt ut i cirka 50 meter dit matte pekar, och om hon hittar en människa ska hon skälla ut den stackaren tills matte kommer. Då får hon korv (Lydia alltså, inte matte). (Matte och de andra tvåbenta brukar få belöning efteråt, i form av fika).

Här har ni filmen som husse tog:

Som ni ser tyckte Lydia det var helkul med skogsarbete!

Vi har haft skogsarbete på vår tomt också i veckan. Två gubbar var här och tog ner flera träd.

Så här såg det ut när toppen på vår asp kapades. 

Nu finns det massor av ved.

Och lite för husse att roa sig med. Ved är bra, för den värmer två gånger. både när den ska huggas, och när den eldas!

Han har redan påbörjat klyvningsarbetet.

Jag undrar vad rådjuren ska tycka, när träden hos oss har decimerats. De gillar ju att hålla till på vår baksida.

Den här geten med kid fotade husse i förra veckan. Normalt brukar kiden vara större så här års. Den här geten har ett kid till, som är ännu mindre. Och härom kvällen höll Lydia och jag nästan på att skrämma slag på minstingen.

Vi skulle gå ut på vår vanliga runda, före läggdags, när vi upptäckte kidet som hade tagit sig in i vår lilla inhägnad på framsidan. Vi stormskällde och rådjursungen blev alldeles skräckslagen. Den sprang runt och försökte ta sig ut, men lyckades inte. Då tog matte och gick iväg med mig och Lydia och så fick husse försöka lotsa ut den lille. Det gick till slut. Staketet (kompostgaller) är bara 70 centimeter, men det var tydligen för högt för den lille.

Nu ska ni få ser hur härligt det är på Norsta Auren på Fårö.

Rolle och Ressu hade tagit med oss till sin favoritstrand. Och den är låååång. Och privat. I alla fall så var det bara vi där.

Och långgrunt. det passar bra för Lydia som inte gillar att simma. Och här blev hon blöt i alla fall, av vågorna.

Här är det jag som njuter av de skummande Östersjöböljorna.

Och Ressu, som vanligt mest våghalsig!

Rolle gillar också att plaska runt i det blöta.

Tvåbeningarna kastade pinnar, som vi tävlade om att hitta.

Ressu var oftast den som snabbast kastade sig i vågorna

Inte så klädsamt för frisyren, men kul!

Ressu gör ännu en rusch

Här är det jag som, för en gångs skull, hittat pinnen. Det är inte så lätt för en som är gammal och skumögd att hitta rätt i skummet.

Här försöker Lydia sno en pinne som jag hittat

I bland var Rolle snabbast

Men oftast var det nog Ressu

Här har pinnen hamnat under vattnet

Yeah, den är bärgad

Raskt in till stranden med bytet. Men hallå! Vem släckte solen?

Lydia och jag spanar lite mer försiktigt

Ressu hittade den!

Var är pinnuslingen?

Ressu igen!

Lydia vill försöka sno den!

Men Ressu vill nog behålla den en stund till

Ressu snabbast igen

Men det kommer nya pinnar

Det är kul att springa i sanden också

Rolle - The flying meatball

Man kan göra annat i sanden också. Rulla sig, eller uträtta sina behov...!

Det är inte bara sandstrand på Norsta Auren. Ibland är det stora stenar och klippor också.

Eller små fina stenar.

Eller musselskal. 

De är jättehärliga att rulla sig i

Skalen fastnar i pälsen, men sitter inte kvar så länge

När vi hade badat så länge som vi ville - och det var ganska länge - började vi gå tillbaka till Fårö fyr där vi hade ställt bilarna. Och där, döm om min lycka, där luktade det rabbis!

Jag for i väg in i buskarna på jakt efter rabbisar (kaniner) och hade nästan hunnit ikapp en, men så slank den in under en grind. Öppningen var för trång för mig och när jag skulle leta efter en annan väg så var matte där och sög mig i nackskinnet. Så var jakten över. Men kul var det.

På vägen hem stannade vi på ett konstigt ställe med gamla skrotbilar och allsköns bråte. 

Stora bilar fanns där

Och en moppe som ingen nog har tankat på bra många år

Dit in gick tvåbeningarna, medan vi fyrbenta satt kvar i bilarna. Och det fanns annat än bensin därinne, för när de kom tillbaka hade de smugglat med sig lite pannkaka ut till oss.

Ja, det var en härlig badutflykt! I det allra bästa sällskapet!

Va, har Lydia badat skumbad? Ja, man kunde kanske tro det, men bättre än så. För snart två veckor sedan var vi på Gotland och gästade Rolle och Ressu när de semestrade på Risungs. Då blev det även salta bad, men mer om det längre ner i bloggen.

Det mest spännande av allt var att vi skulle prova på att leta tryffel, på riktigt. Vi har ju tidigare letat tryfflar som människorna grävt ner åt oss, men nu skulle vi testa att leta "vilda" tryfflar. Rolle och Ressu vet ju hur det går till. Här på bilden ovan är det Rolle som får godis av sin matte för en hittad tryffel.

Ressu är ett riktigt tryffelproffs. Finns det någon tryffel så hittar han den direkt.

Och till mattes och husses stora glädje så visste Lydia precis hur man skulle göra. Tre fina tryfflar hittade hon i rask takt, och hon grävde ihärdigt för att markera var de låg. Detta trots att det är två år sedan hon senast fick träna med nergrävda tryfflar.

Jag fick också leta, men hittade ingenting.

För att jag inte skulle bli utan godis så grävde matte ner ett av Lydias fynd, så att jag fick hitta den. Här belönas jag av husse med leverpastej.

Vi gjorde en massa andra saker på Risungs gård, men vi fick inte leka med valparna Glimra och Garm. Men det gjorde tvåbeningarnas desto mer.

Inte heller fick vi vara med när fåren skulle tas in i ladan.

Men det var kanske tur, för då kanske vi hade blivit vallade av vallhundarna vi också.

Alla försök att smita stoppades vänligt men bestämt.

Försök inga dumheter här!

Men som ni förstår kan man inte åka från Gotland utan att ha varit på badutflykt till Fårö. Rolle och Ressu har ju så många gånger berättat om Norsta Auren, Sudersand och andra exotiska ställen. Och nu skulle vi äntligen få åka dit. En ordentlig massäck är viktigt att ta med.

Och nog svarade både Norsta Auren och vädret upp mot alla förväntningarna! Men mer om vår badutflykt få ni läsa i kommande inlägg.

Vilken  cliffhanger!