I går hade vi besök av Rut och hennes matte.

Tyvärr måste jag erkänna att jag inte visade mig från min bästa sida. Rut och jag rök ihop ett par gånger. Nu brukar jag ju vara gentlemannamässig när det gäller tjejer, men jag har ju lite svårt för trubbnosiga damer. Dessutom åskade det till och och från och det gjorde ju inte humöret bättre.

Därför fick Lydia och jag inte vara med under fikastunden. Som kompensation för bristen på hundsällskap fick Rut låna vår röda boll. 

Det är full fart på Rut.

Och hon gillar bollar lika mycket som jag och Lydia gör.

Rut har en liten fin kylande haklapp på sig, och hon hade med en present till oss, en kylfilt. Så nu får vi se om det blir någon värmebölja i sommar, då kylfilten kan komma till användning. Än så länge är det mest regnmoln på väderprognosen.

I dag ska jag visa lite bilder och berätta om den årliga utflykten till Nynäshamn som jag, Lydia, husse och matte gjorde i går. Ja, det var andra året i rad, så därför betraktar jag det härmed som en sommartradition.

Vi började med en promenad runt Lövhagen. Där möttes vi av denna välkomnande skylt.

Sagt och gjort så stannade vi vid en av många badplatser som finns på udden. Förra året var det fullt av äckliga alger här, men i år gick det fint att doppa sig.

Vi hade den här badplatsen alldeles för oss själva.

Jag softade omkring lite i det sköna vattnet, medan Lydia hade alldeles fullt upp med att undersöka sjöbottnen.

Hon krafsade och letade, länge och väl.

Äntligen fick hon upp det hon letade efter.

En bit härlig tång!

Själv roade jag mig med att hämta pinnar som matte och husse kastade i vattnet.

Lydia ville också hämta några pinnar, bara de inte hamnade ute på djupt vatten. Hon vill fortfarande inte gå längre ut än att hon bottnar.

På ett annat ställe gick vi upp på en höjd och njöt av utsikten.

Där gjorde vi ett spännande fynd. Nej. det är inte en huggorm och försöker äta upp sig själv, utan en hasselsnok som försöker svälja en kopparödla.  

Efter att ha tittat på ormen en stund blev vi också lite hungriga, så då hoppade vi in i bilen och åkte ner till hamnen i Nynäshamn. Där blev det räkmacka, åtminstone för husse och matte.

Och jag då? undrar Lydia. Vad får jag?

Jag instämmer? Lite smakprov från en macka mättar inte en hungrig hund.

Mmmm...dags för efterrrätt. Glass!

Min bägare tog som vanligt slut alldeles för fort, och långt innan Lydia var klar.

Husse...? Du vill väl inte se din bästa kompis svälta?

Tack, jag visste väl att jag skulle få lite extra tilldelning. Kom ihåg att jag hade gått ner i vikt.

Långt efter att husse och jag var klara höll Lydia fortfarande på med sin glass.

I veckan har jag genomgått den årliga kontrollbesiktningen. Och klarat mig utan körförbud. 

Inför besiktningen ska jag ta ett urinprov, och det är alltid lite besvärligt. För matte som ska springa efter mig med något att fånga upp dropparna i, och för mig som inte får lyfta på benet i lugn och ro. Men i år hade hon fått tips från en vän. Hon knöt en plastpåse (från Kjell & Co) under magen på mig. Lite obekväm kände jag mig, men lyckades ändå prestera tillräckligt många droppar för att matte skulle bli nöjd och knyta loss påsen. Då kunde husse och jag fortsätta promenaden i lugn och ro medan hon gick hem med påsen. Tur att ingen såg oss...

Hos veterinären fick jag också lämna blodprov, för en så kallad geriatrisk profil. Och allt såg bra ut. Utmärkta njur- och levervärden, fina hjärtljud. Veterinären klämde på hela kroppen och drog lite i benen också, men hittade inget att anmärka på, mer än lite tandsten. Och den får nog sitta kvar, säger matte. Är man 13 år och tre månader gammal så kan man väl slippa gå till tandläkaren.

Det bästa av allt var att jag hade gått ner i vikt. Jag vägde bara 15,5 kg, mot normalt 16-16,5. Men jag har bra hull, enligt veterinären. Det är bara muskler och benstomme som blir lite klenare med åren.

Det betyder att matte tycker att jag kan unna mig lite extra godbitar i bland, som i dag när vi firade mellanmattes födelsedag lite i förväg.

En liten bit bulle.

Mums!

Och så smaka lite grädde från tårtan.

Husses fingrar blir så rena, så rena.

Jodå, Lydia fick också smaka, fast hon inte gått ner i vikt.

Men hon var ju så slank redan innan.

I dag har matte fått låna bloggen, för hon vill visa lite bilder från ön Runde, där hon var i helgen. Den ligger utanför Ålesund i Norge, och där finns massor av fåglar att titta på. Så i dag blir det tyvärr inte en enda hundbild.

Här är några toppskarvar på en klippa.

En fiskmås som kan gå på vattnet.

En trut.

Flygande strandskata.

Stillasittande strandskata.

Storlabb som vilar sig.

En annan storlabb som vilar sig. Storlabben är en ganska lat fågel, för lat för att fiska själv, så den brukar stjäla fångsten från måsar och tärnor.

Flygande storlabb.

Flygande storlabb tillsammans med mås.

En av mattes favoriter: havssula.

Havssulorna är stora, och vackra.

Och så är de fantastiska dykare.

Matte lyckades inte få till någon vidare bra dykbild. När sulan närmar sig vattenytan fäller den in vingarna och blir som ett spjut som kan dyka långt, långt ner under vattnet för att fånga fisk.

Det fanns örnar också på Runde. Havsörnar.

Här står matte uppe på ett berg och tittar ner på örnarna.

Det är inte så ofta man får se havsörn från ovan.

Många havsörnsbilder blev det.

En del kunde man se i profil.

Och den här unga örnen satt faktiskt stilla på en klippa och visade upp sig. Att den är ung ser man på huvudet, som blir ljusare på äödre örnar.

Fast höjdpunkten på Runde var förstås de käcka lunnefåglarna.

Det lär finnas 50|000 lunnefåglar på Runde. På kvällen kom de i svärmar hem till bon och ungar efter en lång fiskedag.

Då satt matte och de andra fågelskådarna och väntade i närheten av bohålorna. Och lunnefåglarna lät sig inte störas.

De till och med småpratade lite med matte.

Vackra att titta på, med sina färgglada näbbar.

Och i näbbarna får det plats massor med småsill som ska tas med hem till ungen i bohålan.

Det fanns massor av andra fåglar också, och kronhjort och sälar och havsutter, fast uttern missade matte. Men den får hon spana efter nästa gång...