Idag är det Lydias fyraårsdag. Den tänkte vi fira med en härlig sommarutflykt, med havsbad. Lydia och jag har nämligen inte fått bada i havet på evigheter. Inte sedan vi var med Rolle och Ressu för alldeles för länge sedan.

Vi tog med oss matte och husse till Nynäshamn.

När vi kom fram var husse och matte så kaffesugna, så vi fick börja med att fika på Lövhagens gård. 

Sedan gick vi en promenad på några kilometer. Vi passerade det ena vackra badstället efter det andra. Jo, ni läste rätt: PASSERADE.

Här står jag och svettas.

Det var nämligen tjockt med grönguläcklig mölja i strandkanten. Alger är inte hälsosamma att bada i, säger matte och husse. Det luktade ganska illa också.

På ett ställe var det lite bättre, där fick vi kyla tassarna, och så tog vi bilen och åkte till Nickstabadet, som ligger lite längre bort. Det är egentligen ett människobad, men vi gick lite vid sidan om, och där fick vi bada. Matte och husse hade satt spårlinan i mitt halsband, och så fick jag simma ut så långt linan räckte. Det gjorde dom i tisdags också, när vi var och badade i Gömmaren. De litar nämligen inte på att jag kommer upp ur vattnet när de vill åka hem.

Lydia vill fortfarande inte gå längre ut än hon bottnar, men matte har burit ut henne en bit och låtit henne simma i land, och det gör hon utan problem. Vilket år som helst kommer hon att simma frivilligt...  

Efter badet åkte vi in till hamnen i Nynäshamn. Där ligger det massor av matställen.

Matte och husse åt gott och blandat från rökeriet. Lydia och jag fick en skål vatten under bordet. Olika falla ödets lotter.

Men vi blev inte alldeles lottlösa. Eftersom det var Lydias födelsedag fick vi glass. Äkta guteglass ska det vara till en tjej från Gotland.

Den avnjöts på bryggan. Smaskens. Det var så gott att jag höll på att ramla över kajkanten när jag kämpade för att slicka i mig det sista. Som tur är hade husse ett stadigt tag i kopplet.

Fast som vanligt måste Lydia ha fått minst tio gånger så mycket glass i sin bägare, för hon tog tio gånger så lång tid på sig att tömma sin.

Men det var ju förstås hennes födelsedag.

Och vi vill också passa på att skicka en hälsning till Rolle och alla de andra syskonen.

 
Nu undrar ni kanske varför jag lagt in en höstbild i bloggen? Nä, den är faktiskt tagen i går och visar grannens törstiga björk.

Det är värmebölja och alldeles för varmt och torrt för både växter och djur.

  

Men nu regnar det ju hemma hos Totti, kanske ni tänker. Fel igen. Det här regnet kommer nerifrån.

Småmattorna sommarjobbar på dagis och brukar sätta på vattenspridaren till barnen. Bra idé, tänkte jag, och bad husse vattna lite på gräsmattan.

På så vis kan man både släcka törsten och duscha samtidigt.

Här är några livebilder också:

Tror ni att matte fick nog av blommor när hon var i Alperna? Nädå, i helgen, när släkten var på besök (mattes släkt, inte min) så åkte de till Bergianska trädgården och matte gick lös med kameran. Jag lovade henne motvilligt att lägga ut lite bilder här i min blogg, så varsågoda och njut.

Om man klickar på bilderna så blir de större.

Jag frågade matte om det inte fanns en endaste hund att fotografera på Bergianska, men det gjorde det inte. Däremot stötte de på en liten mus, så den får representera oss pälsbärare i dagens inlägg.

Annars händer det inte så mycket, det är alldeles för varmt för att det ska vara skönt, så jag hoppas på kyligare väder! 

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här, och det beror på att vi har varit på semester. Lydia och jag checkade in på ett nytt pensionat, Brantbrinks i Tullinge. Toppenställe!

Medan vi var där passade matte och husse på att åka till norra Italien för att vandra i Dolomiterna. De verkar också ha haft det bra.

Medan vi var borta hade lillmatten sett en grävling i trädgården och det var nog den jag fick vittring på igår. Jag blev så upprymd att jag rymde. En och en halv timme var jag borta, men jag tänker inte berätta var jag var eller vad jag gjorde. Någon grävling hittade jag inte, men jag kom hem med pälsen full av hårda små frön som matte ägnade lång tid åt att pilla loss.

Annars brukar det ju vara Lydia som smiter hemifrån när tillfället bjuds...

Lydia gjorde förresten en egen utflykt innan vi alla åkte på semester, men den hann jag inte blogga om då, så då gör jag det nu.

Lydia var lite trött på förortslivet. Hon ville åka in till stan, kolla i skyltfönster, chilla lite i parken och sen gå och fika med någon tjejkompis, sade hon. Så då stämde matte träff med Rut och hennes matte.

De gick till Vasaparken för att testa hundrastgården där. Rut undrade om de skulle leka, men Lydia ville hellre undersöka om det fanns någon smitväg ut ur inhägnaden.

Rut blev inte ledsen för det. Hon roade sig på egen tass.

Och så kom det en lagom stor lekkompis till Rut. Trubbnosar trivs bra ihop, tydligen.

Det blev mycket bus.

Lika barn leka bäst.

Sen kom det ytterligare en kille, med långa öron och sorgmodig blick.

En väldigt vänlig grabb.

Men med ett överskott av hud. När han sprang så hoppade hudvecken och han bytte ansiktsuttryck. Han såg genast mycket gladare ut.

Det blev mycket nosande när alla skulle bekanta sig med varandra.

Här tycker Lydia att det blev lite väl mycket socialiserande, så hon satte sig ner på rumpan.

Efter lite mer bus så blev det dags att krama om de nya kompisarna och säga farväl, för då började Rut och Lydia (Eller kanske deras mattor?) bli fikasugna.

I stan kommer vattnet nerifrån. Väldigt mystiskt, tyckte Lydia.

De hamnade till slut på ett fik där även fyrbenta gäster var välkomna på afternoon tea. Det passade ju bra för en chic italienska och en dito fransyska.

Nybakta scones är helt okej, tyckte Rut.

Det var bra service på stället. Innehavaren kom och bjöd på knapriga hundtuggisar.

Sedan var det dags för hemfärd med tunnelbanan. Lydia var helnöjd med sin heldag på stan.