Doggblogg - om ett hundliv

Alla inlägg under maj 2014

Av Lydia - 29 maj 2014 17:15

I dag blev det somrigt igen, efter ett par ruggiga och kalla dagar. Det firade matte och husse med att ta med mig och Lydia på långpromenad. Vi skulle gå en vandring på Lovön. Det lät lovande, tyckte jag. Är man på en ö, så måste det finnas gott om tillfällen att svalka sig i Mälaren.

Det började bra.

 

Vi startade med ett dopp i en av Drottningholms fontäner. Jag tror inte kungen och drottningen tog illa upp. Promenaden började och slutade nämligen där.


Men sen var det dåligt med bad. Vi gick en led som heter Fornstigen, och inte ledde den till sjön, minsann. 1,6 mil gick vi, utan strandkontakt. På ett ställe, vid en fornborg, stannade vi och fikade med utsikt över sjön, men där stupade det brant ner mot vattnet, så inget dopp där inte.

 

Varmt blev det, trots att nordanvinden kylde och det bara var 15-16 grader. Men matte och husse hade gott om vatten med i ryggsäcken, och på Lovö kyrka, som syns i bakgrunden, kunde vi svalka oss lite.

 

En vattenkran! Husse håller handen för så att jag inte ska bita sönder tänderna på själva kranen.

 

Mmmm...gott, kallt kyrkogårdsvatten.


I måndags, innan kylan kom, så tog matte med mig och Lydia till hundbadet i Sätra. Men tyvärr fick jag bada med koppel på. Det beror på att matte såg lämningarna efter helgen när vi passerade människobadet.

 

Matte trodde att om hon tog av kopplet så skulle jag springa tillbaka dit och proviantera, i stället för att bada. Och kanske hade hon rätt i det!



Av Lydia - 24 maj 2014 21:56

Pust, vi har drabbats av en smärre värmebölja. I går hade vi 31 grader på termometern, fast det var förstås i solen. Men även i skuggan har det varit 26-27 grader. I dag var det något svalare, men fortfarande alldeles för varmt för min smak. Då finns det bara en sak som gäller - att bada.

I onsdags gjorde vi det tillsammans med våra favoritsläktingar Rolle och Ressu. Men först skulle vi gå spår hade mattorna bestämt. Ja, vi fyrbenta behövde ju i alla fall bara gå spåret en gång. Mattorna var ju tvungna att gå det två gånger. Och eftersom de har två hundar var så fick de ju gå fyra spår...inte undra på att de var svettiga och trötta. I synnerhet Rolles och Ressus matte, som går långa spår. Matte är ju lite bekvämare, så vi får bara korta spår. Men inte ville de bada, tvåbeningarna, trots att de traskat runt i skogen.

  ''

Här är det Lydia som apporterat fyren. Fast hon vill ju fortfarande inte simma, så hon kan bara hämta grejer på grunt vatten.

 

Annars så väntar hon tills jag har simmat ut och hämtat och så försöker hon sno grejen för mig.

 

Ni ser hur jag har det.

 

Ressu har lite av samma problem med Rolle, som gärna vill sno grejer. Fast Rolle simmar även ut själv och apporterar.

 

Ivrigast av alla är Ressu. Han kastar sig i vattnet för att hinna först.

 

Mycket plask blir det.

 

Ingen annan har en chans att hinna med.

 

 

Vi njuter allihop av sköna bad...


Hur gick då våra spår. Tja, både Lydia och jag startade bra, men tappade tyvärr spåret mot slutet. Vi skyller på värmen.

Värre var det när Lydia var på näst sista gången på spårkursen i torsdags. Det var på kvällen, så då kunde de inte skylla på värmen när hon tappade spåret.

Det var första gången hon skulle gå ett spår som någon annan än matte hade lagt. Det skulle vara 100 meter, 90 graders vinkel, 100 meter till, 90 graders vinkel och 50 meter till. Dessutom skulle det ligga två föremål, ett på varje 100-meterssträcka som Lydia skulle hitta.

Lydia började bra, men ville svänga alldeles för tidigt, tyckte matte. Bara efter knappt 50 meter, Så matte väntade ut Lydia tills hon fortsatte framåt. Men det syntes att hon tappat spåret. Och efteråt, när matte letade runt efter föremålen som Lydia missat, så visade det sig att Lydia nog hade varit på rätt spår. Spårläggaren och matte hade nog bara olika uppfattningar om hur långt 100 meter är   

Ja, Lydia lär sig lite mer för varje gång och matte också. Matte har framför allt lärt sig att det är jätteviktigt att hon vet var spåret går...


Vi har förresten fått en ny, trevlig kompis, som Lydia har busat runt med i parken i kväll. Hon heter Barbro och är en ettårig lagottotjej. Väldigt snäll och rar. Förhoppningsvis har matte kameran med någon gång när vi träffas så ni får se en bild på henne.


Av Lydia - 11 maj 2014 16:50

I dag brister vi ut i ett rungande grattis till Lydias kullbror Rolle som tävlat i apellklass spår. Han vann tävlingen och blev uppflyttad till nästa klass! Jättekul.

 

Här en bild från platsliggningen. 


Matte gläder sig också åt att Lydia verkar ha kommit ur sin formsvacka. I torsdags var hon jätteduktig på spårkursen, gick sitt spår med stor entusiasm. I går var de på sökträning. För säkerhets skull hade Lydia fått ett motivationssök, med figuranter som vinkade, gjorde ljud eller sprang ut i skogen. Lydia gjorde allting rätt och matte var så nöjd, så nöjd.

Idag, innan vi åkte och tittade på Rolles tävling, hade matte lagt ännu ett spår till Lydia, som fick ligga i cirka 2,5 timmar. Det var cirka 100 meter med två vinklar. Det gick hon utan problem, fast hon har en liten tendens (det har hon haft tidigare också) att släppa spåret när det är 10-15 meter kvar till slutet, och i stället börja leta. Antagligen får hon vittring på sin boll och snusdosan med godis, eller så har de gått för många spår som är runt 100 meter, så att hon anar när slutet närmar sig.

Hur som helst så känner matte att de är på G igen. Kanske dags för lite lydnadsträning snart.

Av Lydia - 1 maj 2014 20:31

I går var vi vid Klubbensborg och sjöng in våren, men i morse såg det ut så här i rabarberståndet:

 

Snö!

Ja, det lilla som kom har smält bort, men det är kallt och ruggigt ute. Då är det skönt att tänka tillbaka på sommaren, det vill säga i måndags.

 

Då var vi på utflykt till Gålö havsbad med Rolle och Ressu - en härlig dag!

Men först var vi och spårade. Och jag måste säga att av oss tre i familjen var det bara en som fick godkänt.

 

Lydia fick börja. Hon fick ett så kallat motivationsspår, eftersom hon inte haft någon lust att spåra sista tiden. Sus, Rolles och Ressus matte, stod och höll henne  kopplet medan matte försvann in i skogen och gick ett spår.

 

När matte kom tillbaka var Lydia jättesugen på att se var hon hade varit. Hon drog i väg i spårlinan i full fart. Men tyvärr tröttnade hon väldigt snabbt, och började rota i buskar och gräva i stället.

Därefter var det min tur att gå ett spå som legat till sig en stund.

 

Det började med att matte inte hittade startsnitseln, men hon var ganska säker på var den suttit så hon selade på och visade mig på spåret. Hon skymtade nämligen en snitsel längre bort, och förstod att spåret måste ha gått åt det hållet. Jag gjorde så gott jag kunde, men hittade inte pinnen som matte "visste" att hon hade lagt halvvägs mot snitseln. 

När vi kom fram till snitseln svängde jag av åt höger, och matte visste att spåret gick åt det håller, fast hon tyckte att vinkeln blev lite snäv, inte 90 grader som hon trott. Nåväl, nu spårade jag på bra, utan att tveka, och hittade pinne nummer två och slutet. Fast matte var ju förundrad över att spåret kändes så kort.

När vi gick tillbaka för att leta efter pinnen jag missat hittade hon startsnitseln. Den satt inte alls där vi hade börjat, och inte undra på att jag spårade lite tveksamt och inte hittade pinnen. Det fanns nämligen inget spår där, det gick en bra bit åt vänster. Det var därför spåret blev lite avkortat, vi hade siktat mot en snitsel halvvägs.

Ja, vimsiga förare det ska man inte ha med sig när man ska spåra, den saken är klar. Och den ende som fick godkänt i vår familj, det var jag!

 

Ressu spårade naturligtvis strålande, som vanligt!

 

Rolle gjorde också bra ifrån sig. Han fick spåra på fält.


Därefter åkte vi allihop till Gålö havsbad och svalkade oss.

 

När Lydia väl hade jagat bort gässen hade vi stranden för oss själva.

 

Vi badade av hjärtans lust

 

Mattorna hade tagit med badleksaker som de kastade. Här är det Ressu som hunnit före mig.

 

Och här har försöker Lydia få Rolle stt släppa ifrån sig bollen

 

Det som är bra med stranden är att det är så långgrunt, så man behöver inte simma, för mattorna orkar inte kasta grejerna så långt ut. Och det är fortfarande lite för kallt i vattnet för att det ska vara riktigt hälsosamt att simma för mycket.

 

Vi hade riktigt, riktigt kul! Här är ett litet bildsvep. Om man klickar på bilderna så blir de större:

                           


En del av bilderna har Rolles och Ressus matte tagit, tack för att vi fick låna dem!

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2014 >>>

Väder

Vädret Stockholm

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards