I helgen som gick var matte och Lydia borta hela dagarna, så jag fick ha husse och huset för mig själv. Ganska lugnt och skönt. Och när Lydia kom hem var hon väldigt, väldigt trött och orkade inte göra så mycket väsen av sig.

De hade varit på kurs för Eva Bodfäldt, som även jag gått kurs för, fast det var nästan tio år sedan.

Lydia hade tagit med sin bur, för att kunna koppla av ordentligt under teoripassen. Hon hade skött sig exemplariskt, enligt matte.

Temat på lördagen var koncentration-uthållighet och på söndagen fotgående. Jag vet att några av er är nyfikna på vad de lärde sig, så jag har bett matte sammanfatta lite kort. Och här är några saker hon la på minnet:

Evas filosofi är att träna koncentration och uthållighet i momenten genom att utmana hunden med störningar snarare än att tänja på tiden. Till exempel kan man försöka "störa ut" hunden i fotgåendet genom en kamrat som försöker locka den med godis och leksak. Hunden får sin belöning först när den passerar störningen utan att lämna föraren med blicken. Är man ensam kan man lägga ut störningar i form av godis eller leksaker, eller t ex säga BRA och hunden ska fortsätta jobba. Det finns inga gränser för fantasin när det gäller att skapa störningar. Resultatet blir att hunden skärper sig för att göra rätt.

Ett annat exempel är fasthållande av apporten. I stället för att dra ut på tiden som hunden ska hålla kvar apporten utan tugg kan man utmana den med störningar, t ex att kasta en boll. Om hunden släpper apporten ser man till att den inte får bollen eller någon annan belöning. Hunden lär sig snart att inte låta sig luras.

Det är lämpligt att börja störningsträningen med något enkelt. På kursen fick de sitta med hunden framför sig, vänd framåt. Hunden skulle fixera en godis med blicken medan en annan kursdeltagare försökte få den att titta bort. Hundarna lärde sig ganska snabbt att det gällde att spänna blicken i godisen och hålla den kvar där om de ville ha den.

På många kurser får man lära sig att bryta momenten om hunden gör fel, genom att t ex säga "tokigt" och börja om från början. Det gör inte Eva, hon vill inte uppmärksamma att hunden gör fel, utan uppmärksamma när den gör rätt. Om hunden tittar bort eller nosar till under fotgåendet bryter hon inte, men är noga med att det ska gå minst fyra sekunder av "rätt" beteende innan belöningen kommer. Att bryta och säga "tokigt" eller "fel" riskerar att förvirra hunden och göra den osäker i onödan.

Grundläggande för träningen är att ha en tydlig början och ett tydligt slut på varje träningsmoment, och slutet ska inte vara belöningen, utan en slutsignal. Eva vill kunna belöna med godis under momentet utan att hunden ska släppa koncentrationen. Deltagarna fick testa en enkel sak: Ge hunden en godis och sedan dra tillbaka handen och se vad som händer. Samtliga hundar tittade bort när de svalt sin belöning.

På så sätt framkallar man lätt "skräpbeteende" där koncentrationen släpper mellan momenten på tävling. Tränas bort genom att direkt ge en ny godis och kedja flera belöningar tills hunden lär sig att hålla kvar fokus tills slutsignalen kommer.

Viktigt att ha ett bra belöningssystem. Eva använder tre olika ord för olika belöningar: extern belöning är "varsågod", lek hos föraren är "bus" och godis hos föraren är "gott". Också väldigt viktigt att variera belöningarna.

Andra dagen ägnades åt fotgående. Där gjorde matte inte så många anteckningar, men tog till sig några saker:

Det gäller att ge hunden ansvar, föraren ska inte övervaka att hunden hänger med utan hunden ska ta ansvar för att hålla sig kvar vid vänstersidan om den vill ha belöning. Försök gå ifrån hunden, den ska kämpa sig in på vänstersidan för att få belöningen, försök lura den att göra fel och tappa koncentrationen, så att den tänker "jäklar anamma, det där knepet går jag inte på en gång till".

Det är inte fel att styra hunden lite med vänsterhanden, gärna medan den får knapra godis som man håller vid knät med högerhanden.

 Viktigt att inte traggla så mycket fotgående, utan i stället träna ingångar, lämna den och låt den komma i kapp och in vid sidan. Inte heller bra att träningen blir för statisk, typ sitta vid vänstersidan och hålla ögonkontakt.

Ja, det var lite av allt det det som kursen innehöll. Nu gäller det bara det allra svåraste momentet: att matte ska ta sig i kragen och se till att det blir lite träning för henne och Lydia.   

Här är de andra deltagarna:
             

Det är fortfarande stabilt vinterväder ute, med snö och några minusgrader. Perfekt hundväder!

Jag tyckte det var dags för en liten israpport, årets första.

På Mälaren är det alldeles isfritt, och det tycker änderna är skönt. Fast grenarna i strandkanten är väldigt isiga. Där syns det att kylan slog till snabbt, efter en väldigt blöt period.

På vissa ställen har det bildats riktiga is-spöken.

Vill man ha is att springa på, då får man gå till fotbollsplanen.

Blir man varm och törstig av att springa kan man alltid slicka lite på isen.

När jag ändå är igång kan jag visa några exempel till på hur matte experimenterat med sin julklapp, senaste versionen av Photoshop Elements.

Här är en bild av mig och Lydia från förra hösten

Och här har matte bytt plats på oss. Det finns en funktion i programmet som gör att man kan flytta runt föremål på bilderna. Kan vara bra på gruppbilder där någon hamnat lite långt bort från de andra till exempel.

Det kan också vara bra om man vill ändra maktbalansen i familjen

Nä nu har vi inte tid att sitta här och förklara längre. Kvällsmaten väntar...

Nu när det är ett nytt fräscht år tänkte matte ta itu med Lydias och min träning på allvar. Därför åte vi i dag till Hundhallen i Haninge, ett ställe där hundar kan träna inomhus, torrt och varmt.

Rymligt och bra, med all tänkbar utrustning.

Rolle och Ressu var med, liksom Lydias sökkompisar Kasper och Viktor. Rolles och Ressus matte tog en bild av oss allihop, framför spegeln. Det är jag som sitter i mitten och räcker ut tungan. Kasper tittar ner, Viktor tittar bort, Lydia tittar upp på matte, Ressu ligger och blänger och Rolle håller sig lite för sig själv.

Efter träningen tog Lydia och jag en promenad med Rolle och Ressu i deras skog.

Det har äntligen kommit lite snö som ni ser. Alldeles lagom mycket, så att man fortfarande kan gå i skogen utan att drunkna i drivorna.

Sån här trängsel kan det bli när tre lagottograbbar ska pinka på samma granruska.

Sen blev det fika hemma hos Rolle och Ressu...en riktig höjdardag med andra ord.

Aldrig har väl ett år varit så välkommet som 2014. Inte bara för att det alldeles säkert är en förträffligt år, utan för att årsbytet betydde att det gamla 2013 var slut och att det snart skulle bli slut på smällandet.

Jag tillbringade som vanligt det mesta av nyårsfirandet i skyddgropen, förlåt badkaret. Inte förrän det slutat knalla och dundra vågade jag mig fram.

I dag har det också knallat en hel del, så det blev en väldigt kort kvällspromenad, men det är ändå uthärdligt. För att fördriva tiden i dag så har matte och jag lekt lite med hennes julklapp, en nyare version av Adobe elements. Jag tyckte hon kunde placera in mig i en tystare miljö, så då gjorde hon det.

Jag fick följa med till Svalbard och träffa isbjörnar. Inte världens snyggaste friläggning, kanske, men faktiskt den allra första matte har gjort.

Nu väntar vi på att småmattorna ska komma hem från Småland, och sen är snart ordningen återställd och vardagen här igen. Det ser jag fram emot.