I dag är det skärtorsdag och inte en enda påskkärring har ringt på dörren i dag? Förstår inte hur dagens barn är? Gillar de inte godis?

Det gör jag, men tyvärr är det lite dåligt med tilldelningen. Jag har ju varit lite krasslig i magen och i måndags var matte och jag på djursjukhuset, och där påstår de att jag lider av kronisk tunntarminflammation. Så trots att jag känner mig pigg och äter bra (utsläppen är det heller inget fel på) så behandlas jag just nu med specialkost och cortison. Det är inget fel på maten, den är jättegod, men jag ska inte äta något annat, tycker veterinären. Så mina smakbitar och träningsgottisar är indragna. Ska det bli något extragott får jag fixa det själv. I kväll på promenaden hittade jag några chips, smaskens.

Men livet har sina ljusa sidor ändå. I går träffade vi Rolle och Ressu för första gången i år. Ja, vi har faktiskt inte setts sedan snön kom i höstas. Vi fick följa med dem på promenad på sjön Öran. Där ligger isen fortfarande tjock.

Gott om plats för fyra lagotto.

Ibland trängde vi ihop oss om någon trevlig doft.

I bland var det skönt att sprida ut sig lite och strosa på egen tass.

Här strosar Ressu och Rolle i vassen

Här är det Lydia och jag som passar på att kolla vad som döljer sig i vassen.

Lite bus blev det också förstås

Andra av oss tog det lugnt och strosade kring i solen.

Eftersom det är många små öar i sjön är det gott om ställen där man kan lyfta på benet.

En hel del spår att hålla rätt på. Fler än vi hade gått här.

Härligt att gräva lite i snön och att rulla sig.

Här luktar det spännande

Sol och vita vidder

Snabbt tillbaka till matte efter en ö-exkursion. Ressu har koll.

Rolle spänstig som vanligt

Kan det tänkas att det bjuds på något gott?

En riktigt härlig dag i vårsolen. Jo, för det är faktiskt vår, även om det är kalla nätter och mycket snö kvar. Men matte har sett både krokus, snödroppar och vintergäck på håll, och på söndag går vi över till sommartid. Och jag tycker faktiskt det är hög tid att byta till sommarkostym. Vinterpälsen börjar kännas lite varm.

Våren borde få anmärkning för sen ankomst, tycker matte. Det är alldeles för kallt för att vara 15 mars. Många minus på nätterna, och knappt över nollan mitt på dagen. Men solen är stark och lyckas ändå knapra lite på snötäcket varje dag.

På vissa ställen i söderläge har snön alldeles försvunnit.

På andra ställen finns det hur mycket snö som helst, till exempel i vår trädgård.

Och Lydia och jag har inget emot att vintern dröjer sig kvar. Våga Vägra Vår (VVV), är vårt valspråk. Det är härligt med snö. Man kan äta den och krafsa i den.

Och man kan ta långa, härliga snörull.

Skarsnö river så skönt i pälsen.

Och den utgör ett perfekt underlag för allehanda sporter. Man sjunker inte ner en millimeter.

Bra fart få man i jakten på bollen. Den här bilden tog matte i går.

Jag var snäll och lät Lydia låna bollen lite också.

Det är skönt att matte inte hunnit klippa av vinterpälsen, fast hon kunde ju ha förbättrat utsikten lite.

I dag gick vi ner till Mälaren och kollade isläget. Isen bär fortfarande, men det dundrar så konstigt i den, och den har bildats märkliga formationer.

Här, alldeles nära stranden, har det bildats en isvåg. Undrar hur det har gått till?

Det är svårt att åka skridsko på den här isen.

Även om våren dröjer så har dagarna blivit längre och vi hoppas att matte ska ta oss med på lite träning snart. Det har varit lite stillsamt ett tag, när Lydia har löpt och jag har varit krasslig i magen. Inga hundkompisar har vi fått träffa. Men det ska det snart bli ändring på, hoppas vi.

Ska vi inte hitta på nåt, matte? Jag har tråkigt, säger Lydia.

Hm, nu var det ett tag sen sist. Blogginspirationen har inte varit på topp. Kan bero på att vi inte gjort några roliga utflykter och aktiviteter nu när Lydia löpt. Nu är det i alla fall inne i slutskedet så snart kanske det kan bli lite mer att blogga om.

Jag fick ju vara stand-in för Lydia på lydnadskursen för två veckor sedan. Det var inte så betungande, men gav en del utdelning i form av korv. Förra veckan var det ingen kurs, utan så fick matte gå och lyssna på ett föredrag om apportering av Eva Bodfäldt i stället. Så då fick hon lite nya idéer som hon ska testa på Lydia. Mig har hon gett upp hoppet om för länge sen. Jag är en inbiten flistugg, hävdar hon.

I kväll fick Lydia följa med på kursen och det hade gått bra. Det var bara en enda hanhund där, och han hade inte blivit märkbart störd av hennes goda parfymdoft. Matte och Lydia testade att träna in hoppet med att lägga en target på andra sidan för att få Lydia att fortsätta en bit efter hoppet. Tanken var att tona ner själva hindret och få Lydia att fokusera på targeten, och så småningom på den punkt där targeten brukar ligga.

Så mycket bilder på oss har det inte blivit på senare tid. Det här är de två senaste, och de togs för en vecka sedan:

Dem tog matte för att visa att isen låg kvar på sjön och att det var gott om snö. Sedan dess har isen blivit mer osäker och snön krymper raskt undan. Men nu lovar SMHI kallare väder, så snön ligger nog ett tag till.

I helgen roade sig matte med lite fågelfotografering.  

Hon var nere vid kungliga slottet och tittade på matningsflotten i Strömmen. Där var det trängsel vill jag lova.

Här är några fågelbilder till från den promenaden. Mest svanar:

I förra veckan hann hon också med en tur till Råstasjön i Solna. Där såg det ut så här:

Änder, svanar, en sothöna och en rödhake. Matte stod länge och väntade på vattenrallen som flera andra fågelintresserade hade sett, men den höll sig undan så länge hon var kvar.