Hallå, jag vet att jag är en vattenhund, men det räcker nu. Det regnar och regnar och regnar lite till. Snart bor vi i ett träsk. Vad sägs om lite snö och kyla som omväxling?

I lördags på sökträningen regnade det också, så då stannade jag hemma. Lite trist, för det visade sig att Lydia hade fått prova på lite annorlunda sökträning, med konstiga gömställen. Det har jag ju visserligen prövat på flera gånger, men det är alltid kul med omväxling.

Figgen kunde till exempel sitta i en bil. Viktor markerar så det hörs över nejden.

Eller i ett litet skjul.

Här har Inca nosat rätt på figgen i bilen.

Gilla gillar också sök.

Här har hon hittat en figge som suttit på en stol under ett camouflagenät.

Men på nästa skick fanns det ingen figge där. Vart tog figgen vägen, undrar Gilla?

efteråt grillades det korv. När jag hörde om det ångrade jag nästan att jag inte följt med.

Fast det hade nog blivit trångt. Barbro och Gilla fick låna min plats bak i bilen. Fast här hag Gilla smitit över i baksätet. Ser ni henne skymta fram bakom Lydia?

Barbro är så slank så hon kunde smita in till Lydia bakom mellanväggen. Hon trivdes bäst med lite sällskap, så hon satt där nästan hela tiden.

I söndags var det avslutning på min rallylydnadskurs. Vi hade en liten tävling, och jag kom trea. Nu måste jag väl för skams skull erkänna att vi bara var tre deltagare som var med sista gången, så jag kom ju sist. Men om matte inte blandat ihop slalom och spiralen så hade det gått mycket bättre. Där fick vi 13 poängs avdrag för omtag. Totalt fick vi i alla fall ihop 78 poäng, så om det varit på riktigt så hade det varit ett så kallat kvalificerande resultat. Om man har tre tävlingar med över 70 poängblir man uppflyttad en klass. Nu var ju det här en fortsättningsbana och vi har ju inte tävlat i nybörarklassen än, så det finns kanske hopp om oss, även om jag tror att den här domaren var ganska snäll.

November!  

Varje månad har sin charm, till och med november.

I dag åkte vi bort till badplatsen. Inga badgäster förutom vi.

Jag hittade en fin pinne, och Lydia blev väldigt avundsjuk.

Mmmm, en utsökt pinne.

Stick och leta rätt på en egen pinne, sa jag åt Lydia.

Men hon vill ha just den här. Och det talade hon om.

Hon tjatade och tjatade...

Och så gick det som det gick. Hon fick sin vilja igenom. Som vanligt. En mycket bestämd dam med väldigt gäll och obehaglig stämma.

Matte har hört att det finns hundar som kan gå skogspromenader utan att behöva duscha när de kommer hem. Men det kan nog inte vara lagotto.

Matte bestämde att vi skulle träna uppletande innan vi åkte hem. Lydia har bara testat det en gång tidigare, och då fattade hon ingenting. For bara omkring som ett skållat troll och brydde sig inte alls om grejen hon skulle hämta. Därför band matte fast henne i ett träd medan jag fick börja. Matte hade lagt ut tre saker. Först hittade jag en sökrulle, en lädergrej med ett handtag i. Men den struntade jag i. Jag letade vidare och hittade...

Tjoho, Nalle Puh!

En teletubby var också rolig att bära till matte. men så skickade hon ut mig en gång till.

Ja, ja, jag får väl hämta den här tråkiga grejen då, så jag får min sista godis. Jag hade ju redan konstaterat att det inte fanns något annat därute och matte hade ju sett att jag var och nosade på den förut.

Så var det Lydias tur. För säkerhets skull visade matte henne de tre grejerna innan hon gömde dem ute i rutan, så hon inte skulle tro att det var tryffel hon letade efter. Och Lydia letade ivrigt.

Tjoho, en Nalle Puh!

Titta vad jag har hittat!

Det tog lite tid att hitta teletubbyn för matte hade satt den lite klurigt i ett träd. Men den blev avlämnad den också.

Till sist hittade Lydia lädergrejen. Men hon bara nosade på den och sprang tillbaka till matte. Den ville hon inte befatta sig med.

Matte var ändå väldigt nöjd att Lydia fattat vad uppletande gick ut på.

Hon är inte så dum ändå, min lillasyster. Fast matte får nog ta och putsa luggen lite, så Lydia får bättre utsikt.

I dag är det november. Grått och lite fuktigt. Men ganska milt och skönt. Jag tog med matte och Lydia på en promenad, som vanligt.

Lydia ville ju lira boll på idrottsplatsen, som vanligt.

Hon får aldrig nog av bollen.

Själv har jag ju faktiskt viktigare saker för mig.

Vi gick ner mot sjön.

Det gick bra att springa utan boll också.

På ett ställe finns ett äppelträd med riktigt låga grenar. Hundanpassat.

Självplock är det bästa jag vet.

Till och med Lydia når upp.

Mums!

Lydia väntar på att jag ska äta upp. Hon är mer sugen på att jaga runda saker, än på att äta dem.

Det blev lite mer kast med lite boll, men då hade matte tröttnat på att fota.

På kvällen åkte matte och Lydia till Gubbängsfältet för lite lydnadsträning. Bra med lite nya miljöer för Lydia. det gick tydligen riktigt bra, tyckte matte.

Så har jag då äntligen fått veta vad åttans frestelse går ut på. Jag och matte går ju fortsättningskursen i rallylydnad och i söndags fick vi pröva åttans frestelse. Det är helt enkelt att man går i en åtta runt två koner, och så passerar man två frestelser, som man inte får falla för. Det kan vara roliga leksaker eller något gott att äta. Jag hade ju hoppats på det senare, men vår kursledare hade valt två tennisbollar.

Alex fick börja, och han klarade det galant. Det krävdes nog en hel del självövervinnelse för i Alex värld är en tennisboll mer värd än en köttbulle, trots att han är labrador.

Inga problem för Mira heller. fast lite senare sprang hon tillbaka och snodde en boll. Hon bara låtsades ointresserad när de gick förbi.

Muscots matte lockar med godis.

fast Muscot vill nog ha bollen också.

Min tur - inga problem. Vad är en tennisboll mot korven i mattes ficka.

Det går lika bra utan koppel. Tennisbollar är visserligen kul, men korv är bättre.

Jag hoppas att frestelsen nästa gång är något smaskigt. Köttbullar, kanske? Då ska jag vara liiite, liite olydig.