I dag vill jag skicka en gratulation till min halvbror Otto som fyller 14 år! Omräknat till hundår (7 hundår på varje människoår plus tre extra för första året) blir det 101 människoår. En imponerande ålder, men han är pigg så det förslår. När matte träffade honom häromdagen hade han just gått en långpromenad, och när det blev lite långtråkigt att vänta så tog han en brottningsmatch med sin son Arvid, en spoling på 6 år (42 år).

Otto! Inte världens bästa bild, tagen med telefonen, och lite ovårdad rastafrisyr, men är man redan champion behöver man inte tänka så mycket på utseendet.

Min brorson Arvid. Vi är lite lika, tycker matte.

Jag kan i övrigt rapportera att vintern tycks ha etablerat sig. Vi har minusgrader och några centimeters snötäcke, alldeles lagom mycket vinter. Nu saknar vi bara lite blå himmel och sol.

På lydnadsträningen i torsdags gjorde Lydia sin första platsliggning med andra hundar. Jag kan rapportera att det gick alldeles utmärkt, fast matte gick bara fem-sex meter bort. Och så fick hon ligga med trygga och snälla Viktor och Frodo.

Nu är det oxveckor, står det i tidningen. Det betyder inte att man ska äta oxfilé varje dag, utan att man ska jobba och jobba ända till påsk, utan en enda extraledig dag. Det gör inte så stor skillnad för mig som är pensionär. Men Lydia får ligga i och slita hund.

På torsdagarna är det lydnadsträning i tältet, där vi var förra vintern. På lördagarna är det sökträning och på söndagkvällarna är det agilityträning i ridhus.

Inte undra på att hon blir trött. Hon orkar inte ens stå upp och äta.

Lydnadsträningen går bra och sökträningen går bra, men när det gäller agility har inte Lydia direkt någon medfödd talang. Sist ville hon inte hoppa över hindren utan matte fick gå med henne fram till varje hinder och lirka henne över. Vi får se hur det går i kväll.

I dag kom det äntligen lite snö. Vi får se hur länge den blir liggande.

Fina flingor

Och goda

Härlig sval snö...

Eftersom det varit omväxlande kallt och milt har det bildats fina isformationer nere vid vattnet

Ganska vackra isgardiner.

Nu hoppas vi snön ligger kvar några dagar, fast det får gärna bli lite kallare, så att snön lätt ramlar av och inte sätter sig som snöbollar runt tassarna.

I dag är det trettondagen och vintern börjar arta sig. Det är minusgrader, om än nätt och jämnt, och det är aningens, aningens vitpudrat på marken. I dag tog vi oss till Rudan för en morgonpromenad med Rolle & Ressu, och det blev som vanligt en lustiger dans.

Lydia och Ressu var flitigast i dag.

Oj vad det svängde.

I bland gick det lite våldsamt till.

På denna avslöjande bild som vi lånat från Ressus och Rolles matte hjälps ungdomarna åt. Rolle håller och Lydia mular.

Jag säger bara det, vilka ligister. Tur att man har vett att hålla sig på avstånd.

Rolle valde också att stå och titta på ibland. Eller så ville han bara ha koll på allt som hände runt omkring.

Lydia sprang nog mest av alla, och badade mest av alla också. Det fanns gott om diken som inte frusit till is ännu.

På slutet orkade solen upp över granarna och belyste fältet. Då fortsatte dansen. Bilderna får tala för sig själva.

En härlig promenad blev det, men varmdusch när vi kom hem. Matte gillar inte istapparna som blir i pälsen när vi vinterbadar.

Annars har vi ganska lata dagar i vårt hus. Det snärvlas och hostas lite, fikas mycket och matte kollar på fåglarna genom fönstret.

En nötskrika syns från sovrummet.

Från köket har vi utsikt mot fågelrestaurangen. Här är en nötväcka på lunchrast.

Talgoxen är flitig gäst.

Liksom blåmesen.

Blåmesen är ju mattes favoritfågel, så den får ni se en gång till.

Nu blir det inte mer bilder, för nu är det god natt-dags. I morgon bitti är det sök, men matte säger att jag inte får följa med. Hon vill inte att jag ska ligga i bilen och bli kall. Men husse har lovat att ta med bollen ut på promenad, så vi ska nog ha kul på egen hand och tass.

Äntligen är nyårsaftonen över. Ett rysligt pangande var det, men vi klarade oss oskadda. Och nu är det ett helt år tills helvetet brakar loss nästa gång.

Post festum

Det började smälla redan tidigt på eftermiddagen, så jag tog betäckning i badkaret.  

Lydia ville inte komma ner i badkaret med mig, hon låg bredvid i bland. Hon har inte riktigt hittat något eget favoritställe när det smäller och pangar ute.

Men jag låg inte i badkaret hela tiden. Vid middagen var jag tvungen att vara med och sköta jobbet: Att hålla golvet rent från livsmedel. Efter middagen, vid halvniotiden, tyckte matte att jag skulle gå ut och kissa. Vi gjorde en snabb räd ut på tomten och jag lyfte på benet mot häcken. Sen var det Lydias tur, men hon vägrade. Sen blev det badkaret igen, men vid elvatiden var det dags för efterrätt.

Husses Glace au four kan man ju bara inte motstå. Det blev lite i skålarna, och sen fick jag slicka mattes tallrik, i smyg när inte Lydia såg.

Efter det brakade hevetet loss på riktigt. Det small och dånade och blixtrade i ett. Lydia och jag tog skydd i badrummet medan det nya året vakades in. Matte tog några bilder på fyrverket, men genom det stängda fönstret, för hon ville inte släppa in oljudet. Av bilderna blev det ett par nyårshälsningar:

Klockan ett tyckte matte verkligen att det var dags för nytt toalettbesök. Då var det elva timmar sedan Lydia senast kissade. Det pangade fortfarande en del, men Lydia tog sig samman och gjorde det hon skulle. Sen var det min tur att följa med matte ut i trädgården. Men när vi gått ut genom dörren smet Lydia ut. Hon for ut på gatan och bort längs vägen. Matte blev väldigt orolig och tänkte att nu är Lydia vettskrämd och rymmer långt bort från fyrverkeriet. Så gjorde min halvbror Otto en gång. Och han hade tagit sig hela vägen från Årsta till Vitabergsparken innan han blev upplockad och hemskjutsad av polisen.

Men Lydia skulle inte så långt. Hon sprang in genom grannens grind och mitt på deras gräsmatta satte hon sig och lämnade en hög. Nöden har ingen lag. Och så tänkte hon kanske att det var en lämplig hämnd för allt pang-pang i kvarteret. Sen sprang hon hem och ville in igen, illa kvickt. Visst är hon modig, min lillayster.

Efter det kunde vi äntligen gå och lägga oss och somna, utmattade av kvällens fasor.

Men det var inte bara otrevligt i går. På morgonen var vi på nyårssök! En härligt, frostig morgon med goda kamrater i sökgänget, vilket bra sätt att avsluta året på. Jag fick valla rutan och även ett sökskick, och Lydia körde ett helt pass i full fart som vanligt. I dag varvades pop-up-figuranter med sådana som låg dolda och hon sprang ut lika fint på alla. Dessutom hade hon störning på stigen i form av Eli, 14 veckor gammal hovawart. Men trots att hon var jättesugen på att leka med Eli nere vid bilarna, så nonchalerade hon honom fullständigt på stigen. Så fokuserad var hon på arbetet.

Eli fick låna Lydias tjänstetecken, eftersom hans husse hade lämnat hans eget i bilen. Men Eli misstyckte inte.

Inca hade eget tjänstetecken med sig så klart, här tar hennes matte av det efter fullbordat pass.

Victor har faktiskt tjänstetecken på sig, men det syns inte eftersom han är så långhårig.

Daxe hade sitt tjänstetecken på sig, men här har han redan hunnit få av det. Han fick testa lösrulle i dag, för första gången, och var jätteduktig på att bära rullarna från figgen till sin matte.

Blev det någon godis över? undrar Daxe.

Inga bilder på mig och Lydia, av förståeliga skäl. Matte hade ju fullt upp med att hålla reda på oss, och kunde inte fota samtidigt. Och Frodo missade hon helt, för när det var hans tur så lämnade hon mig och hämtade Lydia. Och klantig som hon är så glömde hon ställa in kameran på brusredcering vid hlga ISO-tal, så bilderna är lite korniga. Därför blev det inte så många i dag.  

I kväll ska jag vara hemma och vila medan matte och Lydia åker på agilityträningen. En liten promenad blir det kanske, om inte folket i grannskapet ska skjuta upp raketerna som de inte hann med i går.

Hoppas ni alla har överlevt nyårsafton och får ett riktigt gott 2012!