Så var julen över för denna gången. Vi har haft det lugnt och skönt, ätit gott och gått långa promenader. Precis som det ska vara.

På julafton var förstås Lydia och jag väldigt spända på vad vi skulle få i julklapp.

Undrar vilket paket som är mitt. Jag gör lite julklappssök.

Väntan är väldigt lång för den som är liten...

Äntligen dags att öppna paket. I år fick Lydia och jag börja, för tvåbeningarna börjar tröttna på att vi ska hjälpa till att öppna deras paket. I stället fick vi våra paket först av alla, så att vi skulle vara sysselsatta ett tag.

Lydia tog sitt paket och gick i väg. Hon var orolig att jag skulle sno det för henne.

Hon la sig under bordet och började försiktigt nosa på klappen.

Själv började jag vant och raskt att riva av papperet.

Mmmmm..ett härligt, rosa tuggben. Precis vad jag önskat mig. Jag kan avslöja att Lydia fick ett precis likadant.

Snön försvann lagom till jul. Och sjön är isfri.

Därför var det liten juldagsregatta i söndags, när vi gick lunchpromenad i det sköna vädret. Det ryktas om gula kantareller och vårblommor, men vi har inte sett till några än.

På juldagskvällen började det blåsa upp och natten till annandagen kom en objuden gäst på besök: stormen Dagmar. Det dånade under natten och på morgonen var vi utan elström en timme. Men husse tog oss på promenad och när vi kom tillbaka hade matte kokat te, för strömmen hade återvänt. Hemma hos oss hade Dagmar annars inte gjort så mycket ofog. Vår soptunna hade vält och julkransen på dörren hade hamnat under trappan. Hos grannen mittemot hade några takpannor lossnat och ett plastbord hade blåst från baksidan, över taket på carporten och slagts i spillror på gatan.

När vi gick promenad upptäckte vi att pinntillgången är säkrad för lång tid framåt. Massor av grenat och kvistar överallt, och många tallegrenar att pinka på.

Många träd hade blåst omkull. Det här hamnade rakt över staketet vid 4H-gårdens paddock.

Vi hoppas på lite nyårsstorm också, så att dynamitarderna inte vågar gå ut!

Nu har snön kommit. Det började lite tveksamt i lördags och så har det fyllt på. I dag har det frusit på lite också så kanske den stannar några dagar till. Men det verkar tveksamt om den varar ända till julafton.

Det har varit lite tyst i bloggen, men det beror på att vi har varit aktiva, i alla fall delar av familjen. I torsdags var vi på lydnadsträning i Norsborg. Iördags var matte och Lydia på sök. Jag fick stanna hemma för att det var alldeles för blött i skogen, tyckte matte. Som om jag skulle banga för lite fukt! I söndags var det agilityträning, och då fick jag inte heller följa med. Fast det gjorde inte så mycket. Husse ordnade godissök i vardagsrummet åt mig.

Så här ser det ut i ridhuset där matte och Lydia tränar.

Om ni tycker att hennes täcke ser lite stort ut, så beror det på att det är mitt sköna fleecetäcke som hon fått låna. Det är viktigt att hon inte blir kall mellan loppen.

Matte och husse har ju också haft fullt upp med alla julförberedelserna. I helgen bakades det för fullt.

I lördags bakade husse judebröd.

Och i söndags bakade matte pepparkakor. Med lite assistans av småmattorna. Jag hjälpte till också och höll golvet rent från smulor.

I dag hade det slutat snöa och snöregna, så då tog vi en lång skön promenad.

Ganska mysigt med snö igen

Härligt med vinter. Undrar om jag kan få till något tomteskägg?

En fin snögubbe hittade vi!

Men hallå...nån hade glömt sätta dit morotsnäsan! Vad är det för fusk?

Lydia skulle som vanligt bråka när jag ville smaka på snön

Lägg av nu!

Kom och ta mig om du kan

Ha, ha, du har inte en chans, lillsyrran!

Jag sträcker ut allt vad jag kan

Det hjälper inte att skrika

Än hinner hon inte i kapp

Det värsta med snön är isklumparna runt tassarna. Det blir förvisning till badrummet när vi kommer hem

Lydia är väldigt kinkig med snöbollar på benen och vill bli av med dem så fort som möjligt. Hon kan inte vänta tills värmegolvet har gjort sitt.

Om ni tycker att mina öron ser större ut på den sista bilden, så ser ni alldeles rätt. Den bilden togs nämligen igår, och i dag har matte tagit fram sax och trimbord och putsat lite på både mig och Lydia. Man vill ju vara fin tills tomten kommer!  

Nu är det snart lucia och ännu ingen snö i sikte. Det kom några centimeter blötsnö för en vecka sedan, men den försvann på några timmar.

Den la sig på säsongens sista ros.

I helgen blev det ingen träning alls. Söket i lördags var inställt på grund av hundmässan, och matte orkade inte åka på agilityträningen i går kväll, eftersom hon var så trött efter julfestande, hundmässebesök och julkonsert. Matte åkte ensam på den stora hundutställningen, och det var väldigt skönt. Varken Lydia eller jag gillade tanken på att trängas med 8|000 andra hundar. Bara i lagottoringen visades över 80 krulltottar. Men vi väntade med spänning, för när matte kommer hem brukar det finnas ett och annat trevligt och väldoftande i påsarna.

Det gjorde det i år också, men väldoften åkte in i skåpet utan ett enda smakprov. Lite roligt blev det ändå, för jag fick äntligen en ny säng!

Min gamla hade nog hållt livet ut, om det inte vore för Lydias förstörelselusta. Nu är den lappad och lagad.

Därför blev jag väldigt nöjd när matte köpt en ny till mig. Den är visserligen lite mindre än den gamla, men skön ändå.

Ja, jag tycker nog att den räcker till.

Lite häpen blev jag över att matte köpt ytterligare en säng, ännu lite mindre. Men den var ganska skön den också.

Fast då blev Lydia lite putt. "Det där är min säng", sa hon. "Säg åt honom att flytta på sig, matte", klagade hon.

Ja, nu är Lydia stor. Hon har fått en alldeles egen säng. Vi får se om hon låte min vara i fred i fortsättningen, Jag har mina tvivel.

Matte handlade allt möjligt annat på mässan, till exempel en rödrutig regnrock. (Det låter riktigt roligt när hon säger det på sin småländska dialekt).

Och på mässor ska man naturligtvis få lite gratisprover också. Den här lilla burken fick matte när hon köpte hundgodis.

Väldigt små hundgodisar fanns det i asken, men de var välsmakande.

Här i huset julpysslas det av hjärtans lust. Framför allt är det gotteförrådet som fylls på. Här har bakats struvor, rullats tryfflar och gjorts marsipan. Jag försökte påpeka att jag som expert på området skulle få provsmaka tryfflarna, men tji fick jag. Chokladtryfflar är inte lämpligt för hundar, inte ens för tryffelhundar, sa matte.

Ni minns kanske att jag häromdagen skulle lära Lydia spela fotboll. Nu har hon blivit en riktig sportfåne, och i dag ville hon prova på golf. Nu är jag ju ingen expert på just golf, men jag tänkte att det kan väl inte vara så svårt.

Vi drog till golfbanan. För säkerhets skull tog jag med Rolle och Ressu också. De anser sig mer insatta i golfspelets mysterier, eftersom deras matte har grönt kort, har de berättat. (Rolle och Lydia har ju rött kort, men det är ju en helt annan historia.)

Det här är en bunker, sa Ressu. Han var lite osäker på vad man ska ha den till, men kanske ska man gräva ner sig där?

Rolle hittade ett gult plastlock. Här ska man stå och kasta bollen, sa han.  

Me var är bollen? Kanske gömmer den sig i vassen?

Vi hjälps åt att leta. Ingen boll, men kanske lite tryffel?

Här ger jag Rolle en åthutning när han kommer för nära mina "fynd".

Rolle och Lydia har förresten tröttnat på att spela golf. De leker tafatt i stället

Eller brottning, kanske?

Ressu kollar in läget

Det hade blivit is på dammen. Den bar både Rolle och mig - nätt och jämnt.

Lydia och Ressu tog en svängom i stället.

Får jag lov? frågar Ressu artigt.

Lydia vill först shaka loss lite

Sen vill hon dansa kind mot kind

Men hallå, ta dig inga friheter! ryter hon.

Om du inte uppför dig, så drar jag.

Men okej, du får en chans till, säger Lydia.

När vi drog hem anförtrodde hon mig att det inte var så dumt med golf ändå. Kanske kan vi ta en ny golfrunda med Ressu och Rolle en annan dag...

I dag var det faktiskt lite frostvitt på marken och nu ikväll flög det något som med lite god vilja kan kallas snöflingor i luften. Kanske blir det vinter i år igen. I lördags, när vi var på sök, kändes det i alla fall som behaglig höst, även om marken frusit till lite grann.

Det var länge sen vi var på sök. Jag fick hedersuppdraget att valla rutan åt de andra, som vanligt nu när jag blivit pensionär. Riktigt välvallat blev det, och en och annan godisbit fick jag för besväret.

Lydia har ju haft en tendens att starta med ett frivarv där hon kollar av hela rutan på en gång, så den här gången hade de en ny taktik, tvåbeningarna. Hon fick se de första figuranterna få ut och gömma sig, och då blev hon så ivrig att hon glömde frivarvet. Dessutom matade de henne med korv halvvägs till stigen, så att hon inte hann börja fundera på att smita ut på egna äventyr där heller.

I går kväll var Lydia och matte på agilityträning i Gladö ridhus. Och matte blev glad över Lydias framsteg. I går tog hon tre hopphinder efter varandra. Annars brukar hon bara hoppa ett, och så smita runt nästa. I synnerhet om det väntar något roligare hinder bakom, t ex en tunnel. Snart fattar hon nog galoppen, det lilla yrvädret. Det märkliga är att Lydia är jätteduktig på något som jag inte kan. Att sitta tyst och snällt uppbunden medan matte och de andra bär fram hinder och bygger banan. Hon kan sitta stilla medan matte fikar också...beundransvärt.

Några bilder blev det inte i helgen. Men  i dag fick kameran följa med ut på promenad, så här får ni massor av bilder:

Det var frost på konstgräsplanen

Härligt med frostigt konstgräs

Det river så skönt när man rullar sig

Men det får man förstås inte göra i fred. Lydia vill bara bråka.

Hittar man en smaskig pinne så vill hon sno den

Kolla in hennes lystna blickar

Och sen ägnar hon sig år sin favoritlek, att jaga svansen - min svans!

Ni fattar vad jag får stå ut med!

Aj, aj aj!

Jag undrar hos vem man ska klaga?

Bättre att fly än illa fäkta

När vi tröttnat på fotbollsplanen fortsatte vi till hundrastgården. Det var fyra hundar där inne, och matte vet ju att jag kan vara lite retlig ibland, så hon parkerade mig utanför. Sen gick hon in med Lydia och tänkte att hon skulle avreagera sig på hundarna där inne.

Om det nu var hundar? Eller skurmoppar?

De verkade ha kul i alla fall.

Men Lydia ville inte leka med dem. Hon satt bakom matte och tjurade, för hon ville ju bara leka med mig. Så när de andra hundarna gick fick jag komma in i rastgården.

Lydia undersökte bollen som de lämnat kvar

Snälla Totti, sa hon, du som är uppkallad efter en fotbollsstjärna kan väl lära mig att spela boll?

En sån begäran kan man ju bara inte säga nej till. I synnerhet som det får Lydia att tänka på något annat än svansar.

Okej, sa jag, kolla in nu hur jag fattar bollen med vänster tass

Så dribblar jag lite åt vänster

Och lite åt höger

Oc så kutar jag med bollen förbi målvakten, lätt som en plätt

Lydia var en läraktig elev. Och min svans fick vara i fred!