Undrar om det ordet godkänns i Wordfeud? Kudd-ludd? Det finns i alla fall. Eller rättare sagt fanns, i vår soffa i dag.

Lydia hade bitit ett litet hål i hörnet på en gul kudde och pillat ut ansenliga mängder ludd. Allt medan matte åt lunch.  

Nä, nu tänker vi på något annat. Något trevligt, som att vi var och letade tryffel igen i går. Det gäller ju att passa på när det är säsong, även om vi har hämtat våra tryfflar i frysen. Det är som kräftorna. Vem vill äta kräftor i december? Jo, jag förstås. jag äter vad som helst när som helst.

Annat är det med Lydia. Hon har blivit väldigt morgontrött. För ett år sedan, när hon var en liten valp, då skrek hon av hunger före sex på morgonen, och hon höll på att riva huset om inte skålen fylldes fort nog. I dag ligger hon och trynar när husse stiger upp (det är alltid han som stiger upp först i det här huset). När han hällt upp mat och satt fram våra skålar så slukar jag min mat på tre röda. Men Lydia bara lyfter på ögonbrynet. Möjligen kan hon låta sig frestas med en liten bit ost, fast hon faller ihop med en duns medan hon väntar, orkar inte ens stå upp och tigga.

När hon så småningom låter sig övertalas att äta frukost, kanske efter morgonpromenaden, då går hon till skålen, tar en bit och går bort till dörrmattan och äter. Sedan hämtar hon en till och går bort till dörrmattan. Först därefter äter hon, sakta och njutningsfullt. Medan jag bara kan titta på och sukta...

Men javisst ja, jag skulle ju berätta om vårt tryffelsök. I går åkte vi till Haninge BK för att träffa Rolle och Ressu. Efter utplantering av tryffel blev det en kort promenad i koppel. Och sen fick vi andra vänta i bilarna medan Lydia letade tryffel.

 
De började med några korta på stället-övningar och sedan fick hon ut och leta.

Japp. här var det träff.

Matte byter mot en korvbit

Här finns det tryffel, förklarar Lydia. På det hela taget skötte hon sig bra, om än inte riktigt lika bra som i tisdags. Hon fick några frispel och kutade runt i flygande fläng, men så samlade hon ihop sig och letade lugnt och koncentrerat igen. När hon koncentrerar sig är hon riktigt duktig. Fast matte var visst inte riktigt koncentrerad. först tappade hon kopplet och fick leta länge och väl, och sedan, när det var min tur, så trodde hon att hon tappat bort korvpåsen. Men hon hittade den sen i kassen bland snitslarna.

Så var det min tur. Jag letade och letade, tyvärr oftast på fel ställe.

Jag hade lite svårt att känna lukten. Jag får skylla på begynnande förkylning.

Sen var det Rolles tur. Han hittade fem tryfflar som hans matte lagt ut till honom, inga problem.

Ressu fick avsluta jobbet, galant som vanligt.

En liten skogspromenad blev det också. och så fick ungdomarna, Rolle och Lydia, träna budföring. Orättvist, det som är bland det roligaste jag vet. Lydia har bara prövat det någon gång tidigare men skötte sig efter omständigheterna utmärkt.

I dag har det varit ännu en härlig höstdag, milt och skönt i luften och sol. Det bästa med sådana dagar är att matte blir väldigt pigg på att ge sig ut i naturen. I dag har det blivit flera sköna promenader, men i går var det rena lyckodagen: Promenad med tryffelsök och bad

Dagen började med dimma, men dimmolnen lättade fram på förmiddagen, så efter lunch gav matte, Lydia och jag oss iväg. Först fick vi sitta och vänta medan matte grävde ner tryfflarna. Elva stycken blev det. Sen fick Lydia börja. De inledde med att matte la en tryffel i taget nära Lydia och så fick hon nosa rätt på den. Sedan släpptes hon lös i dungen där de nergrävda läckerheterna fanns. Och den här gången racade hon inte runt alldeles tokig, som senaste gången. Efter att matte hade pekat ut var den första låg så nosade hon lugnt och metodiskt och ringade in fyra till. Hon krafsade tydligt i marken för att visa var de låg. Eller snarare var det väl så att hon försökte gräva fram dem och äta upp dem, men matte hann före och mutade med en bit korv för att få tryfflarna.

Sedan var det min tur. Jag måste tyvärr erkänna att jag hade lite för bråttom. Mycket spring och lite verkstad, blev det. Till slut fick matte ge mig lite hjälp på traven, men jag hittade allihop.

Därefter gick vi ner till sjön.  

Härligt soligt höstväder.

Vi tog ett dopp förstås.

Lydia passade på att dricka lite också. Man blir törstig av att äta korv och tryffel.

Jag poserar på stenen. 

Men så kommer Lydia och skäller: "Stå inte där och kråma dig latmask. Kom så drar vi." 

Så då var det bara att kuta. På stranden... 

...och bland löven.

Undrar om det växer någo tryffel här?

Fast efter en stund blev vi varma och måste ta ett dopp till

   Jag passade på att spegla mig lite.

Synd att trampa i en så snygg spegelbild

Men det är klart, originalet finns ju kvar!!

I kväll på kvällspromenaden träffade vi min kompis Tico. Hans husse berättade för matte att Tico skrämt bort tjuvar som försökte bryta sig in i deras hur härom dagen. De hade krossat en fönsterruta på förmiddagen men gick aldrig in. Antingen blev de bortskrämda av larmet eller av en skällande Tico, som är en lagotto modell större. Polisen trodde nog på Tico, för i vanliga fall struntar tjuvarna i larmet. Det vet att de har en kvart på sig innan vaktfirmorna hinner fram, så de rusar in och tar vad de hittar och skyndar ut igen.

Hoppas Tico fick något riktigt gott för sin insats!

Hos oss har det inte varit någon dramatik, och vi har inte hittat på några nya hyss, förutom att Lydia envisas med att stjäla ur lillmattes strumplåda. I går kväll var vi på lydnadsträning i Norsborg och matte var såå nöjd med Lydia.  Och med mig också, förstås. Fast jag vet inte om jag var så nöjd med matte. Hon är lite virrig ibland. Hon har bytt ord på ett kommando. När jag kommer springande och ska stanna så ropar hon "Stanna". Men för Lydia har hon bytt till "stå". Och vad har detta fått för resultat? Jo, självklart, i går när hon och jag tränade inkallning med ställande så skrek hon "Stå!". Ja, jag stannade ju förstås, men med lite tvekan. Hur ska hon ha det egentligen?

Trevlig helg på er alla!

I dag tog jag en liten promenad på egen hand. Det tyckte matte inte om. Men jag ville ju bara spara tid åt henne. Så hon skulle hinna med att fixa käk också.

Så här var det. Medan hon lagade middag fick Lydia och jag gå ut i vår rasthage. Men matte hade nog lite bråttom för hon säkrade bara grinden på ett ställe. Och hon borde ju ha lärt sig att det inte håller för en utbrytarkung.

Efter en stund öppnade jag grinden och smet ut. Lydia följde också med, men henne skakade jag snabbt av mig. När matte upptäckte rymningen efter en kvart så ropade hon och då kom Lydia sättande. Men jag höll mig undan en halvtimme till. Ville ju passa på att undersöka en del dofter på ställen dit matte inte vill gå.

Jag är inte den ende som råkat i onåd i dag. Först så hade Lydia hoppat upp i lillmattes obäddade säng och lämnat en hög av grus efter sig. Det var inte uppskattat. Sängarna är förbjuden zon, men det har inte Lydia förstått. Hon låg kvar och blev ertappad på bar gärning.

Sen snodde hon husses nya skinnhandske och tuggade sönder...Jag säger inget mer.

Tidigare på dagen var vi på Haninge BK och träffade Rolle och Ressu. Men i dag var det ingen lek, utan allvar. Det var lydnadsträning för stora och små. För Lydia var det extra jobbigt att vistas på samma apellplan som Rolle utan att få leka.

Hon lyckades ändå koncentrera sig på arbetet -  stundtals.

Matte passade också på att be om hjälp med att träna tandvisning. Att visa tänderna låter kanske lite otrevligt, men det handlar helt enkelt om att lydnadsdomaren ska kunna titta på hundens tänder.

Lydia gillar ju människor men hon har börjat rygga när de böjer sig över henne. Därför bad matte Weine att titta på Lydias tänder.

  Det gjorde han flera gånger, och hon ryggade varenda gång trots att hon fick klapp och godis av honom efteråt. Om han velat träna på mig så skulle jag gärna bytt några tänder mot en godbit. Men matte tycker inte att jag behöver träna tandvisning.

  Lydia tyckte att Weine kunde bjuda på mer godis. Bilderna tog Ressus och Rolles matte med sin telefon. Riktigt bra bilder. Tänk vad telefoner kan användas till mycket. Ibland sitter mattorna försjunkna och grubblar över ord och bokstäver, och glor på telefonerna? Alfapet kallas det visst. Alldeles för mycket tid ägnas åt detta, tycker jag. 

Nu var det ett tag sen vi hördes. Vi har haft fullt upp som ni kanske förstår. Först och främst med att ta vara på det vackra höstvädret. Det har varit sol och hög, klar luft. Som gjort för långpromenader där man kan njuta av de vackra höstfärgerna.

  Jag på språng på Sätraängarna.

De senaste dagarna har bjudit på träning i olika former. I torsdags kväll var det lydnadsträning på Norsborgsklubben. Ganska kul, för det var ett tag sen. Lydia tyckte det var lite skumt att det var så skumt ute. Många skuggor att skälla på och skygga för. Bra miljöträning i alla fall.

I fredags var det mer fysträning. Då träffade vi Ressu och Rolle med matmor för en promenad i vackra Rudan.

  Härliga fält för konditionsträning.

  Lydia och Rolle sparrar lite.

  Käkmusklerna måste också tränas   Amerikansk fribrottning.

  Ett träd är bra när man ska stretcha

  På vattenhålet låg ett papperstunt istäcke

  Men det slog vi snart hål på, törstiga som vi var efter all träning. Själv hade jag mest tränat på att städa grillplatserna.

  Matte satte upp Lydia och mig för att ta ett foto med de vackra träden i bakgrunden.

  Så här blev det. Som tur är tog hon på en tusendels sekund, för det var bara så länge som Lydia kunde sitta stilla.

  Sen ville hon kolla var Rolle och Ressu gjorde. De poserade för sin matte.   Äh, tråkigt, sa Lydia. Kom så drar vi.   Men Rolle och Ressu är väluppfostrade och sitter snällt kvar tills deras matte säger att de får resa sig.

  Det här fina gruppfotot tog Ressus och Rolles matte när vi var färdigtränade, färdigvattnade och fördigfotograferade.

Efteråt åkte vi hem till Rolle och Ressu och fikade. Och efter det var Lydia fullständigt utslagen. Egentligen hade hon nog behövt vila hela helgen, men på lördagmorgonen var det dags för sökträning. Då kunde jag tyvärr inte följa med. Min noggranna städning av grillplatserna straffade sig i form av en släng av magsjuka.

Men Lydia och matte for i väg till sökskogen och Lydia hade visst skött sig utmärkt. Åtta pop up-figuranter fick hon. På de två första gjorde hon lite extravarv i skogen, men sen sprang hon tillbaka till matte på stigen.

Resten av lördagen låg hon i stort sett still, men i går var det dags för långpromenad och på kvällen agilityträning. Då hade jag blivit kurerad, så jag kunde också vara med! Kul! Jag fick inte hoppa så många hinder, men tränade slalom och tunnlar, balansen och gungan.

Lydia gjorde framsteg och kunde hoppa fyra hinder på rad, när matte hade satt en godisskål bakom det sista hindret. Annars har hon bara hoppat ett hinder i taget och sen sprungit till matte för att få godis.

 I går strålade solen så då gick vi ut för att ta en ny toppbild till bloggen.  Vi poserade så snyggt vi bara kunde. 

Lite kyligare har det blivit, bara sju grader nu ikväll. Ett riktigt hundväder, dvs ett väder som hundar älskar. I alla fall jag. Svalt och skönt är det.

Eftersom matte mest legat och sovit hela helgen så har det inte blivit några nya bilder. Därför lägger jag in en film som hon tog när jag skulle passa Lydia tidigare i veckan. Visst är jag en engagerad barnvakt?

Fast jag förstår inte varför matte säger nej när jag ska gräva lite. Det är ju så många gropar i vår gräsmatta ändå, så en till hade väl inte gjort så mycket. Jag hade tänkt att jag skulle bättra på fallgropen lite och så lura ner Lydia där.

Matte tycker att det är lite jobbigt att promenera med mig och Lydia för tillfället. Jag har blivit väldigt sprallig sedan jag blivit bra i benet. Dessutom är det höst och svalare ute och jag har blivit av med en tjocka pälsen. Därför far jag runt som en yster unghund på promenaderna, och Lydia är ju som hon är, en yster unghund.

Den här veckan har matte jobbat mycket, så då har jag fått hjälpa till att passa Lydia. Härom dagen sade hon åt mig att gå ut och sysselsätta Lydia så att hon fick laga middag i lugn och ro.

  Det är inte lätt att vara barnvakt åt en busig ettåring.

  Är det verkligen ditt fulla allvar matte, att jag ska utsättas för det här?

  Håll dig i ditt lockiga skinn, busfrö!

   Jag försökte lära henne en läxa   Här ska du få ett tjuvnyp   Men hon är vig och snabb den lilla stollan

  Bjäbba emot kan hon också   Stå still nån gång då!   Ja, jag måste ju erkänna att det är lite kul med syskonkäbbel också.

  Fast hon har en irriterande vana, min lillasyster

  När jag har hittat ett äpple, vilket sker nästan oavbrutet så här års, så vill hon smaka. Trots att det finns fullt av äpplen överallt så vill hon ha bitar av mitt, eftersom hon är för lat för att tugga sönder dem själv.

  Så då lägger hon sig nära, alltför nära. Och när jag tappar en liten bit så är hon snabt där och slukar den. Ibland snor hon nästan bitar ur mungipan på mig.

Hon är envis, den lilla rackaren. Så envis att hon avgått med segern ur soffkriget. Hemma hos oss har vi tre soffor, två som är förbjudna och en tredje som är tillåten för hundar. Det är inget svårt alls att förstå, men Lydia har haft problem att fatta. Hon har lagt beslag på bäddsoffan i arbetsrummet, och trots att husse och mattorna kört bort henne flera gånger om dagen så hoppar hon upp igen så fort ingen ser.

  Lydia tror väl att hon inte syns i den bruna soffan? I alla fall så gav husse och matte upp och förklarade att hon får ligga i den. 

  Men knappt hade beslutet fattats förrän Lydia flyttade fram positionerna. I går upptäckte matte att hon hade tagit några rejäla tuggor av den bruna kudden som skymtar i bakgrunden...

Ja, vad ska hon hitta på härnäst, vår lilla ligist.

I dag åkte trädgårdsmöblerna in. Det betyder kanske att det är slut på sommaren? Men det är fortfarande ganska varmt, plus 15 nu ikväll.

I går var det examensdags på Lydias agilitykurs. Alla eleverna fick springa två enkla banor. Och Lydia kom runt, ja till och med säcken tog hon, när en av kursledarna höll upp den i änden så att Lydia kunde se igenom. Men Lydia har en lite egenhet att hon bara tar ett hinder i taget. Och hon springer efter matte i stället för att fokusera på hindren. Det där får de träna på.

Några bilder från avslutningen:

    Säcken går an när någon öppnat slutet så att Lydia slipper tränga sig igenom.   Allra bäst går det att hoppa när matte lockar på andra sidan hindret. Men matte vill ju kunna skicka Lydia framåt mot hindren.   Ut gnom tunneln

  Slalom går bra, men inte fort   Är jag duktig nu matte? Får jag en korvbit?   Ofta springer Lydia efter matte bredvid hindren. En sån latmask.   Däcket går bra om matte ligger lite före   Vilken hoppstil   Tunneln tycker hon är kul

Ja, det var ju en nybörjarkurs, och de har bara gått sex gånger utan att träna emellan så man kan nog inte förvänta sig mer.

De hade kurskamrater också. Alla kunde inte komma på avslutningen, men här är de som var med på examensdagen.

  Det här skulle kunna vara ett syskon till Lydia. De var lika stora och väldigt lika. Men det är faktiskt en spansk vattenhund.   En glad och snäll bordercollie   En väldigt charmig blandras   En liten isländsk fårhund   En border collie till, som nog trodde att han gick kurs i höjdhopp   En jätteduktig tollare   Och en charmig norwichterrier

Nu gäller det för matte och Lydia att träna lite mer innan det blir snö och halt.