Hipp, hipp hurra, idag är Lydia 6 månader gammal.   En halv årsdag är väl också något att fira, så jag gav henne en tom petflaska att leka med. Ja, hon hade hittat den själv i parken, men jag tog den och testtuggade lite. Måste ju kolla så att det inte fanns några lösa delar. Man ska vara försiktig med leksaker till små barn. Hon blev jätteglad när jag tröttnat testat färdigt och hon fick den tillbaka.

Matte gav henne en spa-behandling. Först lite uppmjukande massage med tovskär och karda och sen en skön dusch med schmponering. Därefter en stund med behaglig föntorkning. Jag tyckte inte Lydia såg särskilt tacksam ut.

Det värsta är att jag fick samma spa-behandling nu när matte ändå var igång.  

När matte kardade mig fick hos loss mängder av ull, men tovskäret gled lätt igenom pälsen. Lydia släppte inte så mycket ull, men tovskäret fastnade hela tiden.

Det har varit en skön dag med temperaturer strax över noll och stark sol som värmde i pälsen på lunchpromenaden. Sånt vill vi ha mer av.

Lägger in en gammal bild av Lydia, när hon är 4,5 veckor. Sk försöka övertala matte att ta en ny i veckan, så ni får se hur hon tar sig ut nu när hon fyllt halvår.  

I dag blev jag anmäld till polisen. En liten plump i protokollet, kanske. Men det var knappast mitt fel. Så här gick det till:

När matte vaknade frampå eftermiddagen släppte hon ut Lydia på tomten (jag ville inte följa med ut) och gick sen in för att äta frukost. Då började Lydia skälla något alldeles förfärligt så matte gick ut och hyssjade på henne, och öppnade grinden till hundhagen för att hämta in Lydia. Hon lät ytterdörren stå öppen och genom den såg jag vad det var Lydia hade skällt på. Bakom häcken, precis vid vår brevlåda, stod ett fräckt rådjur och glodde. Jag rusade efter rådjuret, som flydde. Lydia hann också smita ut genom grinden som matte öppnat och satte av efter oss. Vi sprang in i en trädgård längre ner på gatan, efter rådjuret. Matte ropade förgäves och gick sen in och satte på sig ordentliga skor för att ta upp jakten.

Jag skakade av mig Lydia och fortsatte den spännande jakten. Matte hittade Lydia, men jag och rådjuret var puts väck.

Ja, efter en timme och tio minuter tröttnade jag och gick hem. Då hade det hunnit bli middagsdags, och jag var lite sugen. Men matte hade hunnit ringa polisen och anmäla mig som saknad.

När hon skulle ringa igen och anmäla att jag kommit till rätta och så gick det inte att spåra hennes anmälan, varken via personnummer och diarienummer. "Det tar kanske lite tid innan uppgifterna kommer in i systemet", sa de på polisstationen. Då undrade matte vad som hände om någon hade ringt och berättat att de hittat mig. Skulle jag få vänta i flera dar innan polisen hittade mattes anmälan?

Hur som helst så hittade jag ju hem igen. Självklart. Fast matte hade hunnit bli orolig. Det hände några gånger när jag var yngre att jag smet iväg efter snygga tikar, men då brukade jag bara vara borta max en kvart.

I helgen märktes det att vårterminen kommit igång på allvar. I söndags var det dags för lite seriös träning i ett jättestort tält som vi hittat efter tips från Ressu.

Stort nog för budföring till och med!

Vi tränade lydnad, både Lydia och jag. Det är ju en del som undrar hur det går med Lydias träning. Jo, sisådär. Hon är läraktig och fattar snabbt, men är samtidigt väldigt otålig. Matte säger att hon är lite "glappkäftad": Låter för mycket och tuggar och slarvar i stället för att hålla fast grejer i ett stadigt grepp. De sitter på golvet och tränar på att Lydia ska plocka upp saker som matte lagt ut. Det gör hon, men hon tuggar och rullar runt med dem i munnen, och när matte väntar på att hon ska hålla dem stilla så spottar hon ut. (Glappkäftad precis som Totti, hörde jag matte säga till en bekant. Vad hon nu menar med det?)

Och så vill Lydia inte komma in och sitta i fotposition vid mattes sida, trots att matte lockar och pockar. Hon svänger genast ut rumpan och vill sitta vänd mot matte i stället. Det är följden av att matte bara tränat med Lydia framför sig.

Men det blir nog bra så småningom. Huvudsaken är att hon tycker det är kul, säger matte. Lydia är ju bara ett litet barn, och barn ska ha roligt, så i söndags var vi på valplek på Norsborgsklubben.

Där fick hon leka med två schäfrar och en risenschnauzer. Lydia var lite blyg till att börja med, men snart kom hon loss.

Hon satte sig i respekt.

Ja, min lillasyster är inte att leka med.

Här är en bild där hon visar sitt rätta jag. Det är den sidan jag ofta får stifta bekantskap med. Till exempel när vi är ute och går och jag hittar en fin pinne. Då brukar jag visa upp den för henne och locka henne att försöka ta den. Vet ni vad hon gör då? Hon försöker inte jaga ifatt mig och norpa den på ett sjyst sätt. Nä, hon hugger tag i min svans och hänger sig kvar där tills jag släpper. Ingen känsla för fair play bland dagens unga...

En härlig dag var det i söndag.

Ett dimlager svävade över fälten ute i Norsborg och solen sken på oss.

Det blev ett långt blogginlägg i dag, men så var det länge sen jag hade tid att skriva. Jag måste innan jag avslutar visa upp mattes handske, som Lydia kommit över:

                 Lydia räknar tydligen med varmare väder, och tror att matte behöver lite ventilation i handskarna. Eller är det för att matte lättare ska få upp godis ur vänsterfickan som pekfingret ska sticka ut?

I dag har vi varit och hälsat på Ressu och Rolle. Det var fullt ös som vanligt. Här kommer en liten bildkavalkad (Klicka på bilderna så blir de större):

Medan barnen lekte ägnade vi vuxna oss åt livets väsentligheter

Mmmm, din matte har verkligen gott godis, Ressu. Var brukar hon handla för nånstans?

Attans också, nu vill de små vara med och dela.

Annars händer det inte så mycket. I går tog matte sig i kragen och vi åkte till hundklubben i Norsborg för att träna lite. Fast det var så halt på planen att det nätt och jämnt gick. Lydia fick i alla fall lite träning i att leka och hålla kontakt med matte med andra, okända  hundar i närheten. Och så fick hon busa med en 4-månaders schäfervalp.

Mycket av snön har töat bort, men det finns fortfarande mycket kvar. Och i skogen i dag gick det lätt att springa på skaren. I alla fall för oss lättviktiga. De tvåbenta var det värre för.

Solen har strålat i dag och ikväll  skulle man nästan kunna och sitta och läsa i fullmånens sken, så starkt månsken är det.

I dag har det både smält och smällt. Det är blidväder och snön sjunker undan med raketfart. Lite grått och tråkigt blir det, men det är ju något vi måste igenom förr eller senare.

Och så har det smällt igen nu ikväll, när vi gick kvällspromenad. Det knallade flera gånger. Är det någon butik som rear ut överblivna   nyårsfyrverkerier?

I dag ska ni få se på film igen. I dag nedlät jag mig nämligen till att busa med Lydia inomhus för första gången. Annars har jag bara lekt med henne utomhus. Matte skrattade så hon tjöt, och när vi nästan hade busat klart kom hon på att ta fram kameran och filma lite, så här har ni slutet på vår lek:

Dagarna går och vi är lite sega både matte och jag. Hoppas ni ursäktar att vi inte är så flitiga med bloggandet. Och inga bilder blir det tagna. Matte är på ganska dåligt humör, och klagar på sina medmänniskor som kastar bomber och mat.

Bomberna har smällt här i kvarteret både i går kväll och nu ikväll. I går kväll vid åttatiden var Lydia ensam ute på tomten (hon ska ju ut och kissa stup i kvarten) när en rejäl smällare brann av ganska nära. Hon blev dödsförskräckt och satt och tryckte i ett hörn vid trappan när matte kom ut.

När det small i kväll var vi inne i köket, och Lydia reagerade direkt och kröp in under mattes stol. Den lilla stackaren brydde sig inte alls om fyrverkerierna på nyårsafton, men nu har hon också blivit skrämd. Nästa nyår får jag nog göra plats åt henne i badkaret.  

Och så gillar matte inte att folk lägger ut mat i parken där vi brukar promenera. Snälla människor lägger ut massor av godsaker, stora högar med bröd till exempel. Och gamla matrester. Smaskens. Och det gör inget att jag måste gå i koppel för folk lägger maten nära gångvägen, förmodligen för att även kopplade hundar ska få smaka. En kväll hoppade jag upp i en driva och grävde fram en hel limpa. Matte hävdade att limpan var till fåglarna, men det tror jag inte. Hur skulle gråsparvarna ha hittat den långt ner under snön? Nä, den var nog till mig. Men fick jag behålla den? Nä.

Men det blir i alla fall ljusare för varje dag. I dag har det regnat och snön smälter så det skvalar från taket. Vi har hört talgoxen sjunga så snart kanske det blir barmark och dags för lite träning.

Så har vi nu lyckats kämpa oss in på 20-i-topp-listan. Lagotto romagnolo hamnar på 16:e plats när Svenska kennelklubben redovisar antalet nyregisteringar förra året. Under 2010 registrerades 740 lagotto mot 605 året innan. Det är en ökning med 22 procent, vilket betyder att lagotto är den ras som ökat mest bland de 20 mest populära.

Om det är något att fira vet jag inte. Popularitet drar ju alltid med sig en del bekymmer.

Annars är ju den stora skrällen att schäfern har halkat ner på andra plats efter 44 år. Kanske har en del människor kommit på att de lämpar sig bättre som chihuahuaägare än till att ha schäfer? För chihuahua skulle toppa listan om man slog ihop kort- och långhårsvarianten. Nu när de redovisas var för sig så intar de sjätte och sjunde placeringen.

Här är hela listan med antalet registreringar:

1 Labrador retriever 2 197  

2 Schäfer 2 092 

3 Golden retriever 2 051 

4 Jämthund 1 742 

5 Cocker spaniel 1 294 

6 Chihuahua, korthårig 1 223 

7 Chihuahua, långhårig 1 149 

8 Rottweiler 1 078 

9 Cavalier king charles spaniel 1 045 

10 Chinese crested dog 968

11 Shetland sheepdog 955 

12 Jack russell terrier 953 

13 Flatcoated retriever 935 

14 Staffordshire bullterrier 797 

15 Dansk-svensk gårdshund 770 

16 Lagotto romagnolo 740 

17 Norsk älghund, grå (gråhund) 735 

18 Tax, strävhårig normalstor 733 

19 Drever 705 

20 Siberian husky 675

Sådärja, nu kan 2011  sätta fart. Helgerna är avklarade och i dag kastade matte och husse ut julgranen. Juldukar, tomtar och pynt är undanstoppade och allt är som vanligt igen.

Granen står numera på gräsmattan. Konstigt nog ser den grön och grann ut, trots alla barr som husse och matte sopat och dammsugit upp.

Nu ser vi fram emot vårens begivenheter. Semlor, våfflor och annat kul. Ja, det har drippat och droppat och töat här ett par dagar, så vi firade faktiskt våffeldagen lite i förskott.

Även Lydia ich jag fick smaka på "vofflorna" som Ressu så fyndigt döpt dem till.

Fast Lydia har ju lite svårt att vänta på "varsågod". Ni ser ju hur suddigt huvudet blir när man inte kan sitta still. Hon har ju aldrig smakat vofflor.

Smaskens

Det har blivit snögubbeväder också. Det är roligt för alla barnen, tycker jag. Fast jag tycker det är trist när de inte har morotsnäsa. De är så smakfulla.

Undrar hur det ska gå för Lydia när snön smälter bort? Hon är ju så liten så hon har nog glömt hur en gräsmatta ser ut. Men än dröjer det nog ett tag innan det blir barmark.