Jag tycker den där Valborg är en stökig tant. Här har smällt och pangat både här och där, och matte säger att det är Valborg.

Fast i går var det inte hennes fel att det small, då var det Oskar. Matte sa så i alla fall. Det dundrade och blixtrade, så jag gick och gömde mig i badkaret en stund. 

I dag har det varit riktig bakstuga här hemma. Husse bakade surdegsbaguetter:

De var helt OK, jag fick smaka lite. Däremot  har jag inte fått smaka cheesecaken eller cookisarna som matte bakat. Undrar om det kan bli en bit till kvällsfikat?

Mellanmatte har haft mösspåtagning i dag. Konstigt, jag trodde det var dags för möss-avtagning nu när det blivit vår?

Det är mycket man inte förstår när man är en liten hund. Men en sak vet jag, det var en riktigt skön och fin vårdag i dag. Här är några bildbevis:

Och han gick där under korkeken och luktade på blommorna.

Men så satte han sig på en humla, och då blev det full fart!   

Skönt att kyla av tassarna lite.

I morgon kommer en annan tant: sköna Maj. Hoppas hon är lite tystare än Valborg och Oskar.    

Nu gör vi ett nytt försök att blogga. Jag försökte i går kväll, men fick ge upp, för jag blev utslängd flera gånger från bloggplatsen.

Jahaha, så var det dags igen. Årets första fästing hittade vi igår. Så då blev det bums hem för att sätta på frontline. Det betydde att jag inte fick bada på lunchpromenaden, och det var synd, för det var väldigt varmt och soligt, +17 grader i går

Matte fick för sig att ta några nya Totti bland sipporna-bilder.

Urtråkigt, kan du skynda på lite.

Hon straffades genast genom att tappa linsskyddet bland vitsippbladen och letade länge och väl. Så kom hon på att jag ju har lärt mig uppletande, så hon sa åt mig att leta. Men tji fick hon. Linsskydd har jag aldrig tränat på, så jag letade möss i stället. Fast det vore kanske en idé att träna mig linsskyddssökhund för matte slarvar alltid bort sina linsskydd. Nå, igår hittade hon det i alla fall. Till slut. 

Hon stannade för att plåta några knoppar och fjärilar också.

Ni förstår vilket tid det tog.

Hur intressant kan en fjäril vara?

Sånt där har hon tid med minsann. Men när jag vill stanna för att undersöka någon spännande doft, då är det plötsligt bråttom.

Men nu kan jag nog i alla fall glädja mig åt många och långa promenader, för i går började stegtävlingen på mattes jobb. Så nu är det stegmätare på och raska steg. (Fast de långsamma stegen räknas lika mycket, så det funkar lika bra att gå i affärer, säger matte?!)

I måndags kväll hade inte stegtävlingen börjat och det var synd, för då var vi och tränade agility i Ågesta. Det var lite mer officiell klubbträning så de hade byggt en riktig bana som vi fick springa. Jättekul! Fast matte var inte så nöjd, hon tyckte att jag slarvade och rev för många hinder, när jag tittade på henne och inte framför mig. Men jag var ju tvungen att hålla koll och se om hon stack ner handen i fickan där korvbitarna fanns.

På dagen i måndags hade matte tagit ledigt och åkte på en skärgårdstur för att spana efter örnar och sälar. Så då kom husse hem vid lunch och höll mig sällskap. 

Många sjöfåglar såg hon, mest ejder.

De ser lite roliga ut.

Många fina sommarhus åkte de förbi. Här ville matte bo.

Eller ännu hellre här. Det vore inte så dumt för då kunde jag bada ofta.

Fast sån här lång trappa ner till badet vill jag inte ha.

Om den är inbyggd kanske det är OK. fast man är ju lika varm när man tagit sig upp för trappan efter doppet.

Den här kåken vid Skurusundet hoppas jag inte matte är spekulant på. Alldeles för många rum att städa. Och så tycker jag den är misstänkt lik fabriken där de spelat in upplösningen i tv-serien Millennium. Lite kuslig stämning.

Lite kusliga är även skarvarna. All växtlighet dör på holmarna där de häckar.

Men hur gick det då med sälarna och örnarna?

Se där, en nos i vattnet. Kan det vara en lagotto?

Nej, alldeles för blank i pälsen. Det måste vara en säl.

Och havsörnarna behagade också visa sig. Fast matte hann bara kasta upp kameran och slänga iväg en snabb bild. När hon väl hade kollat inställningarna och skulle ta en till så var de redan långt borta.

Överhuvudtaget är det svårt att vara naturfotograf med bara 200 mm telezoom, även med extender. Fåglarna blir bara som små fluglortar och när man drar upp bilderna i datorn så blir motivet inte särskilt skarpt. Matte är allt bra sugen på att skaffa lite kraftigare doningar. Fast till lagottofotografering duger 200 mm gott och väl, och det är ju det viktigaste.

En del motiv var på närmare håll. Den härfulingen höll matte på att trampa på när de gjorde strandhugg på vackra Bullerö.

Inte vet hon om det är en huggorm eller snok. Hon såg inga prickar bakom öronen (var de nu sitter på en orm?) Stor och rejäl var den i alla fall.          

Ja det var mattes skärgårdstur. Vill ni följa med och se fler bilder så klicka på bilden här under:

Skärgårdstur

Hurra, lördag, strålande sol, sökträning! Livet leker.

I dag var vi i Ådran och tränade sök. Jag var första hund och sprang allt vad jag kunde, ut och hitta figuranten, skälla för fullt, få korv och sedan springa tillbaka till matte på stigen, och så ut igen på andra sidan.

Det gick galant, förutom att jag gärna vill hoppa upp på figuranterna. Det får man tydligen inte göra på tävling. Annette hade löst det smart, tyckte hon, genom att barrikadera sig bakom rejäla pinnar. Det blev lite paus när jag försökte göra en inbrytning, men när inte det gick så började jag skälla i stället.

Jag hade lite problem att hitta Hasse på andra sidan stigen, men det gjorde bara att jag fick springa lite extra, och det är så mycket spring i benen som måste ut nu när sökträningen äntligen är igång igen.

Matte är extra glad åt att jag inte brydde mig om att leta efter vattensamlingar för förfriskningar under träningen. Efter sökpasset tog vi en sväng ut i skogen för att jag skulle få bada, men jag hade inte riktigt tid då heller.

Härliga vattensamlingar, men jag hann bara med en kort slurk innan jag måste iväg för att se om vi glömt någon figge i skogen.

Lite bloggtorka är det här just nu. Beror kanske på att det varit tråkväder ute ett par dagar, med snöblandat regn. Matte blir så trött av sånt väder, säger hon, och det har smittat av sig på mig.

Då kan man roa sig med att surfa runt på nätet. På Lagottoklubbens hemsida hittade jag en bild på mig som jag skickade in i vintras sedan de efterlyst lek och bus-bilder. Men gensvaret var tydligen dåligt. Så ta och skicka in lite bilder, hörni, så jag får sällskap. jag vet ju att ni har mängder av bilder på glada och busiga lagottisar.

Bildgalleri

I dag åkte matte och jag till Ågesta för att träna agility. Hon ville se om jag kom ihåg vad jag lärde mig på kursen i höstas. Och det gjorde jag ju så klart. Värre var det med henne. Inte kom hon ihåg några kluriga övningar, och inte mindes hon de där nyttiga tipsen om hur hon skulle vara placerad för att styra mig rätt.

Men vi gjorde så gott vi kunde.

Vi tränade på däcket.

Och på hopphindren

Och så tränade vi på slalom, balansbommen och min favorit: gungbrädan. Däremot kunde vi inte träna på A-hindret för det var avstängt. Synd, för det var under reparation på kursen i höstas, så då fick vi inte heller träna på det. Men det får väl gå ändå.

Några tunnlar orkade inte matte släpa ut ur förrådet på egen hand, så det tränade vi inte heller på.

I dag har matte beställt en tävlingsbok, för det måste man tydligen ha när man ska tävla i agility.

Efter träningen tog vi en skön promenad över fälten.

Inga löv ännu.          

Stora delar av hagarna var översvämmade. Här betar sångsvanar i stället för hästar och kor.

Inhägnade gäss. Inte mycket av staketet över vattenytan.

I dag tyckte matte att det var dags att byta toppbilden på bloggen. Att ha en bild där jag plöjer fram i snö verkar alldeles förlegat. Vi gick ut för att ta en ny bild, vilket betydde att jag skulle posera bland sipporna. Lite långtråkigt blev det.

Hur lång tid kan det ta att knäppa en bild? Det behövs väl bara en 200 dels sekund?

Annars har det varit en bra dag, solig men frisk. I morse hade matte mössan på under morgonpromenaden. Bara tre plusgrader och kalla vindar. Men till lunch hade temperaturen stigit och hon kunde sitta ute i kortärmat. Själv körde jag med samma kläder hela tiden.

Två löptikar har jag träffat under dagen, och hittade ett nästan oätet päron.

Det har slutat porla och har torkat upp överallt. På buskar och träd knoppas det för fullt.

Fast på sjön finns det fortfarande lite is kvar:

Och väderprognosen för veckan såg inget vidare ut: nattfrost och regn om vartannat.         

Äntligen! Snön har smält undan och det har torkat upp i skogen. I dag har vi kört sök för första gången sedan i januari.

Jag trodde knappt mina ögon när matte packade ner korv i ryggsäcken och tog fram mitt tjänstetecken. Men det var sant!

Sökträning är nog det roligaste jag vet, i synnerhet sedan matte gett upp tanken på att jag ska vara rullehund, och vi börjat på min omskolning till skallhund. Tänk själv att få springa ut i skogen, leta upp folk, skälla ut dem efter noter och sedan få korv som tack!

Det var härligt, en åtta-tie grader varmt, lite mulet och lite vind som kunde föra med sig vittringen. Jag fick sex figgar, tre på varje sida stigen, och hittade allihop på första försöket. Inga tomslag i dag. Jag försökte mig på en tjyvstart en gång, men matte röt till, och med tanke på fadäsen i torsdags tyckte jag det var bäst att lyda och vände tillbaka till henne och inväntade order.

Tyvärr hittade jag inga spagropar, men det var så kul att söka så jag hade kanske inte haft tid att bada ändå. Matte visade mig en vattensamling på stigen, men jag hade inte tid att dricka.

På vägen tillbaka till bilen hittade jag en snöfläck, där jag kunde äta mig otörstig och svalka mig med lite rullning.

Skönt. Men tvåbeningarna nöjde sig inte med snö, minsann. De fick något annat vitt och gott:

Medan vi hundar låg i bilarna och väntade festade de på tårtan som Martin hade bakat!   Livet är bra orättvist ibland.   

Men jag hoppas på nåt gott till tv:n ikväll.   

Som en förklaring till dagens rubrik: Askmoln är det som blåser in från Island, Åskmoln är det som matte blev i ansiktet när jag inte ville gå fot på tävlingen i kväll.

Hon hade nämligen tänkt att vi skulle göra ett försök i lydnadsklass 2. Och ett försök blev det. Ett enda.

Hon var lite tveksam redan innan eftersom jag inte varit så där jättetaggad på träningen, men tänkte att vadå, vi kan inte mer än komma sist. Hon trodde nog att jag skulle strula till det med rutan, apporteringen och hoppet. Men jag lyckades överraska henne, och strulade till det redan på första momentet, fritt följ. Matte har ett knep, hon brukar ha en wienterkorv i fickan och så visar hon mig den innan vi går in på tävlingsplanen. Då brukar jag skärpa till mig under själva fotgåendet, även om koncentrationen inte brukar räcka ända till slutet. När vi värmde upp på vägen utanför Haninge brukshundsklubb så gick jag snyggt och fint. Men när vi kom in på planen hade jag tröttnat. Jag visste ju att jag inte skulle få den där korven förrän vi gick från planen igen, så jag struntade i att gå fot. Jag släntrade en meter efter matte, nosade lite, glömde sätta mig, och så fick jag sån klåda så jag var tvungen att stanna och klia mig. Så var det med det. Nu har matte lovat att vi aldrig ska tävla i lydnad mer. Hon har fattat vinken, till sist. Utom kanske i brukslydnaden, om vi ställer upp i någon apellsöktävling till hösten.

Jo, jag glömde ju en sak, på det allra första momentet, platsliggningen, fick jag 10 poäng!  Alltid något.

Och jo, jag fick korv när vi gick av planen, så matte var nog inte så där arg som hon låtsades. Kanske blev hon på gott humör när tävlingsledaren skrattade och tackade för underhållningen.