Nu har det varit mildväder i flera dagar, och oj vad det har tärt på snötäcket! I dag var det fyra plusgrader, och snön försvinner i oroväckande takt. Fast SMHI har lovat att det ska komma ny snö i morgon.

Det är inte så himla mysigt med vattenpölar och slask när man vant sig vid knarr under tassen och hårdpackad snö. Men det är väl en period vi måste igenom för att komma fram till den härliga våren. Och i morgon är det mars och mars är en vårmånad.

Det har drippat och droppat från snön på taket.  Matte blev inspirerad av Bellas och Smillas matte och försökte fånga dropparna med kameran. (hade varit smartare att ta en kopp)

Fast det måste droppa ganska mycket innan snön är borta.

Nä, nu är det sent. Bäst att gå och lägga sig. Vi hörs en annan dag.

Inleder med en liten bildgåta. Vad är detta? Svaret kommer längre ner.

I dag har solen tärt på snötäcket, men det gör inget för SMHI har lovat mer snö till helgen. Men innan dess, i morgon, ska det komma regn. Det var länge sen. Har nästan glömt bort att det finns något som heter regn.

Jag har nu ställt upp i en tävling, och hoppas ni ska rösta på mig. Gå till www.familjehund.se och sök på Totti. Det är Doggy som utlyst tävlingen om årets familjehund och man kan vinna en livstidsranson hundmat! Smaskens. Ni kan ju också anmäla er, och så gör vi en rösttaktisk pakt. Ni röstar på mig och jag på er, och så delar vinnaren med sig av sin hundmat till sina vänner. Smart va?

Småmattornas kusiner med kompis hälsar på oss i helgen så huset blir fullt, vilket jag tycker om. Mer klappar och kli i pälsen, och mer smulor på golvet att städa upp.

Och så till svaret på bildgåtan:

Det var ingen snöboll, utan en eftermiddagsmåne mot den klara skyn.  

Halleluja, tunnelbanan går igen. Det betyder att familjen inte behöver lägga lika lång tid på resor, utan får mer tid över till väsentligheter, som hundpromenader och lek. Men samtidigt var det lite lärorikt med några dagars trafikkaos. Man lär sig att uppskatta hur smidigt det faktiskt går att ta sig till och från jobbet i vanliga fall, tyckte både husse och matte.

I dag sken solen och termometern fick glädjefnatt och for upp till nollstrecket. Men så fort solen gått ner blev det kallt igen.

Det var dagsmeja, säger de som fick gå ut. Själv låg jag inne hela dagen och trynade med matte. Först klockan fyra var vi ute och kollade snöläget.

Överhänget över takfoten har inte smält bort.

Inte hos grannen Ruffen heller. Ibland verkar snön bryta lite mot tyngdlagen. Borde den inte rasa ner? 

Mysigt var det i alla fall, med blå himmel. Och så länge det är ljust. Här går inte solen ner förrän strax efter fem. Och det ljusnar flera minuter för varje dag som går. På söndag är det bara fyra veckor kvar till sommartiden. 

Inte mycket att skriva om i dag, så jag passar på att presentera människans största vän, Giant George. Han är världens högsta hund, både bland nu levande och hittills uppmätta, enligt Guinness rekordbok. Han bor i Tucson i Arizona. Mankhöjden noterades till 1,09 meter och vikten är 111 kilo.

George har självklart egen hemsida och är aktiv på både Facebook och Twitter.

Kallaste morgonen hittills i vinter. Och då klappar tunnelbanan ihop. Husse gav sig ut för att testa, och ringde efter en halvtimmes väntan: Inga ersättningsbussar i sikte. så matte fick ta bilen och skjutsa honom och småmattorna till Liljeholmen, där t-banan vände.

Som tur är tog hon bakvägen, för stora vägarna var helt igenkorkade av trafik. Det tog 40 minuter till Liljeholmen, men bara tio minuter hem igen, för då körde hon ju mot trafikströmmen. Matte var väldigt glad åt att hon hade dubbdäck på, när hon såg andra som spann och blev stående i uppförsbackarna. De är kanske miljöfarliga, men trafiksäkrare.

Till slut kom hon i alla fall hem och vi kunde gå ut på vår morgonrunda. Den blev inte lång i dag.

Det är inte lätt att köra på smågatorna, för snövallar har gjort att man knappt kan möta andra bilar. Men snart kommer förhoppningsvis snösvängen och fraktar bort vallarna. Fast de får ta det försiktigt. I en del snöhögar döljs bilar.

Här står faktiskt en insnöad bil.

Det sticker fram lite av bakskärmen.

Vi tog en längre runda mitt på dagen, då termometern stigit till 14 minusgrader.

Snöhögarna växer. Den här finns vid vändplanen på vår gata.

Matte! Du kan passa på att plåta inför nästa års julkort. för så här mycket snö lär vi aldrig mer få.

Jag röjer väg

Ganska mysigt är det ändå

Sniff, sniff, inga möss här

Jag vet inte var mössen har gömt sig. Eller har de kanske flyttat söderut?

Koltrasten finns i alla fall kvar, och kalasar på ett äpple, som jag älskar!

"Håll dig undan, det här är mitt äpple", fräser hon.                    

Snålfinken!

På eftermiddagen lyckades småmattorna hitta ersättningsbussar när de skulle hem från skolan. Men husse gav upp och gick hem från Liljeholmen, en stärkande promenad på 50 minuter. Utan mig! sånt slöseri.

Jag kan i alla fall rapportera att i köksfönstret är det vår!  

Jag vet precis vilken dag det har varit i dag. Skottdagen. Den ska ju komma i slutet av februari, och i dag har det skottats och skyfflats till höger och vänster. Vart man har gått så har man hört det omisskännliga ljudet av snöskyffelskrap och tung andhämtning. Och en och annan svavelosande ed över vädrets nycker.

Husse skottade sig fram till brevlådan i morse, bara för att upptäcka att tidningen inte hade kommit. Som tur är har vi ju inte så lång gång att skotta. Och tidningen kom sen, så matte kunde njuta sin söndagsfrukost i lugn och ro. Jag hade inte så bråttom ut (dessutom var det husse som tog morgonrundan) för det var minus 16 grader i morse. Det steg till minus 12 mitt på dagen.

I går blev det bara korta promenader, på grund av snöfall, blåst och kyla i en otrevlig kombination. Vi hade gäster på kvällen, och jag fick ligga i soffan och bli kliad från två håll. Inte dumt alls.

Farligt överhäng har det blivit. Snart ramlar det väl ner över mig när nån slår igen dörren lite hårt.

Bakom det här staketet brukar jag sitta på sommaren och titta på folk som går förbi.

Altanbordet försvinner snart.

Mitt på dagen tog matte och jag en längre promenad. Det hände alla möjliga äventyrligheter, jag kom i slagsmål och blev anklagad för stöld. Men först några bilder. Jag får be om ursäkt för den dåliga kvalitén. Min fotograf hade inte koll på inställningarna i dag, och har försökt reparera skadan i Photoshop med klent resultat.

Lite hopp och skutt där människorna har trampat upp en stig

Lite långsammare där jag själv ska bana väg

Hallå, kan nån ringa efter en snöslunga?

Puh, börjar bli ganska trött nu.

Men ute på isen var det inte riktigt lika djup snö. Den har blåst undan. Om jag gräver en stund kanske jag kommer ner till vattnet.

Och så dansar jag lite breakdance

Yeah, yeah, det svänger

Fast tänk om det var en snödans? Jag måste kolla med Torsten, så jag inte blir utskälld för att ha framkallat ännu mer snökaos.

Bäst jag slutar dansa innan nån ser mig

Lika bra att traska hemåt

På hemvägen stötte vi på en neapolitansk mastiff-tjej som jag träffat förut. Men den här gången var det fel på hund-kemin. Det ryckte lite i min överläpp och då tände hon till och slängde omkull mig i snön med ett rytande. Bäst jag passar mig i fortsättningen, för hon går i en annan viktklass än jag.

När vi passerade Konsum mötte vi en kvinna med två pulkor. På den ena pulkan satt två barn, på den andra, som var närmast mig, låg en plastkasse och överst i kassen låg ett halvt paket med riskakor, med ostsmak. Det var trångt där vi skulle mötas och jag tog risken, kastade mig fram och nöp paketet. Tyvärr tog matte det ifrån mig innan jag hann få i mig något. Det är svårt att svälja ett halvt  paket riskakor helt. Kakorna åkte i papperskorgen och matte bad tusen gånger om ursäkt. Hon erbjöd sig att köpa nya riskakor, eller i alla fall betala för dem, men damen bara skrattade och sa att det inte behövdes. Och det var nog tur för matte hade ändå ingen plånbok med sig, upptäckte hon.

Ja, jag stjäl aldrig från bord och diskbänk, men allt på marknivå är lovligt byte, anser jag.

Till slut en liten hälsning till mina läsare i Vietnam. Jag vet ju att ni snart kommer hem, och därför har jag som en överraskning sparat lite vinter till er, så ni inte ska bli alltför besvikna över att ha missat allt julkortsvackert och vitt som vi fått glädja oss år sedan mitten av december.  Så oroa er inte, snön ligger kvar ett tag till, det har jag ordnat.

I kväll var matte och jag i Norsborg och tränade lydnad. Kors i taket, två gånger på en vecka. Men matte tänkte att det var bäst att passa på innan snövädret var över oss. Det ska komma i natt, har de hotat. Och sen ska det snöa ännu mer i helgen.

Kul, tycker jag. Jag har inte tröttnat på snön än. Inte matte heller, säger hon, men hon låter inte lika övertygad.

I kväll gjorde vi en rolig övning med rutan. Pia stod i rutan och lockade med kamptrossen, och matte stod och höll mig i halsbandet. Sen fick jag springa in i rutan i full fart och ta trossen. Jättekul, och jag blev ivrigare för varje gång. Vi körde tre gånger, innan vi bytte övning och tränade något annat. Efter en stund gick vi tillbaka och matte skickade mig till rutan igen. Jag satte full fart, och så tvärnitade jag mitt i rutan och såg mig om, ingen Pia och ingen kamptross? Men då skickade matte i väg bollen, så det blev kul i alla fall.

Vi tränade lite hopp, lite inkallning med ställande, lite fritt följ och lite apportering. Lite kallt om tassarna var det, minus fem grader, men vi körde inte så länge.

Kameran har inte varit framme på flera dagar, så jag lägger in en bild från senaste soldagen i stället, som en besvärjelse.

Simma lugnt! 

I dag kom rimfrosten på återbesök. I morse var världen täckt av ett vitt lager kristyr, väldans vackert.

Vitt, vitt, vitt

Vitt och vackert

Med en och annan färgklick i allt det vita

Morgonsolen gjorde ett tappert försök att visa sig.

Men det mulnade på rätt snart. På eftermiddagen åkte matte och jag till brukshundsklubben i Ågesta. 

Vi började med en promenad i skogen. Jag håller mig mest till stigen, det blir så tungt annars.

Jag kollar snödjupet på övre planen

Lite väl djupt för att träna apportering. Apportbocken skulle bara försvinna.

Men det skulle kunna funka för att träna kryp. Ingen ser om man har magen i marken ordentligt.

Inte lönt att gå och kolla om någon har tappat något under fikabordet. Där har ingen suttit på länge.

Och agilityplanen är inte skottad. Man kan faktiskt promenera igenom däcket.

Som tur är var lilla nedre planen skottad, så där tränade vi lydnad en stund. Gick igenom tvåans moment plus lite framförgående, som lossnar mer och mer.

Matte var väldigt glad åt att jag gjorde två apporteringar nästan helt utan tugg. Fast jag har fortfarande svårt att göra fina ingångar med apportbocken i munnen. Men rutan fattade jag ingenting av idag. Får se om matte kommer på något sätt att göra den roligare.

Eftersom det var fettisdagen i dag hade matte köpt semlor. Fyra semlor. Hon är inte så bra på att räkna. Vem tror ni blev utan? Ja, jag blev inte helt utan. Jag fick kartongen som semlorna legat i, ihoptejpad, med några bitar torrfoder i.

Snålmatte, säger jag. Men ibland kostar hon på sig. I går var hon och hämtade ett jättepaket på posten. En present till mig, tänkte jag förväntansfullt.

Och nog var det till mig alltid. Ett tortyrbord. Sånt onödigt spenderar hon sina pengar på....!

Är det nån som vill adoptera en lagom tjock lagottoherre i sina bästa år? Med små anspråk och stor aptit?