Inte mycket att berätta, mer än att det är vackert ute. Här är några bilder som matte tog igår när vi var på promenad.

Mycket löv är det.

Jag undersöker om det växer någon tryffel här bland löven.

Ingen tryffel när på klipporna heller.

Snygg kille mot tjusig bakgrund

Vacker spegling

Fin färgkomposition

Och lite bär

Och ännu mer bär

Ja, matte suckar och säger att hösten aldrig varit så vacker. Men det sade hon förra året också. Och året dessförinnan.

Men snart har de sista löven fallit och det är dags för snö!  

I dag var det sökträning igen, på nya stället vid Lännavägen. Och jag hittade snabbt mina fem figgar, skällde och fick godis. Inte mycket att säga. Jag föll inte för frestelsen att bada, utom under transporten tillbaka till stigen. Då kunde jag inte motstå ett härligt vattenfylld dike.

Matte var nöjd med dagen, förutom med att jag efter passet passade på att sno Nikkos korvpåsar som Ronny hade lagt på en ryggsäck. Jag lyckades trasa sönder påsarna och få i mig några korvbitar innan matte brottade ner mig och slet påsarna ur mina käftar. Det var en kamp, vill jag jag lova.

Förlåt, förlåt, ska aldrig göra så mer

(Matte tyckte att den här bilden som Hanna tog av mig i somras är en bra illustration till dagens text)

Förresten har jag upptäckt att jag fått reklam i min blogg!!! Fasa! Och för att bli av med den måste man betala 20 kr i månaden. Hm, och jag som valde den här bloggen för att den är reklamfri. Tänk om det kommer reklam för något som jag ogillar, som snus eller hundshampo? Ja, det är väl bara att anpassa sig till kommersialismens villkor.

Har inget särskilt att skriva om i dag. I väntan på nya rapporter kan ni ju njuta av söta lagottovalpar i lagottoklubbens galleri:

http://www.lagotto.org/fotogalleri/

Trevlig helg!

Jag är mycket bättre i mina öron, tack vare snabb behandling. Och tur var väl det, för i kväll var det avslutning på min agilitykurs. Och det hade man ju inte velat missa.

Vi avslutade med en tävling där alla fick springa en snabb och rolig hoppbana. Det kunde blivit extra roligt för det var lerigt. Och halt. Men alla tvåbeningarna höll sig på fötterna. Matte var nära att drutta omkull, men hon återfick balansen med hjälp av en hand i marken och lyckades köra vidare utan avbrott.

Mitt bästa lopp var på 53 sekunder, med fem fel. Hunden som vann sprang på 56 sekunder, men felfritt. Det snabbaste loppet presterades av en pigg border collie-tjej: 37 sekunder! Klart bäst i klassen.

Mörkt och blött och kallt. Tur att man har täcke på. Några fartfyllda bilder räcker inte ljuset till.

Efteråt blev det tårtkalas i klubbstugan, med pris- och diplomutdelning. Jag fick en ny boll till min samling.

Smarrigt eller hur!

Humlan ser trånande ut.

Fia beskådar resterna av tårtan.

Undrar om matte bjuder?

Lite tråkigt att kursen är slut, men nu får vi ligga i och träna så att vi kan ställa upp i en riktig agilitytävling till våren.

Aj, aj, jag är sjuk. Nej, det är inte svininfluensan, även om jag hört att både grisar och kalkoner drabbats av den de senaste dagarna. Jag har fått öroninflammation. I dag tog matte mig till veterinären, som hittade massor av svamp och bakterier i öronen. Så nu är det örondroppar i tio dagar som gäller.

Och det kliar och ömmar så ni kan inte tro!

Men en rolig nyhet är att mellanmatte kom hem från Italien idag. Fast hon var också sjuk. Förkyld. Men det är bara bra, för om man drabbats av ett virus så blockerar det svininfluensaviruset, har jag hört. Så nu hoppas vi att hon smittar hela familjen med förkylningen.

Inte har jag haft tid att blogga i helgen. Det har varit alldeles fullt upp. Därför kommer här en liten rapport i efterhand. Inte har min assistent haft tid att plåta heller, så det blir sparsamt med bilder.

I lördags började dagen med sökträning. Vi skulle ha hållt till i nya rutan, men det var varning för älgjägare där, så vi omdirigerades till en av de gamla. Vi var åtta hundar så det var full styrka. Jag fortsatte min omskolning till skallhund och det gick bra. Jag fick beröm för mitt skall, men kritik för att jag klättrar på figuranterna när de inte får fram min korv snabbt nog. Det får man tydligen inte göra. Så nu ska figuranterna klura ut hur de ska få mig att hålla mig på mossmattan. Ska bli kul att se hur de löser det.

Camilla hade sytt ett fint tjänstetecken åt lille Rufus, så han inte ska känna sig naken under träningen.

Efter träningen blev det fika hemma hos Victor, Eddie och Alizz. Och jag kan berätta att Alizz har fått konkurrens om kel vid kaffebordet.

Lile Tin-Tin har flyttat in och tycker också om att ligga i knät.

Tin-Tin passar i en colliefamilj, med vit krage och sobelförgad päls.

Sedan var det bara hem och svida om (ja, jag bytte koppel) och så åkte vi hem till min gamla barndomskompis Zanti.

Jag hjälpte honom att hålla köksgolvet rent från spill under matlagningen. Jag måste säga att han hade städat alldeles för noga innan jag kom. Utdelningen var mager.

Det blev ganska sent, och det var nog tur att söndagens extrapass i sökrutan var framflyttat till klockan elva. Ja, det blev två pass den här helgen! Jag skötte mig nästan ännu bättre på söndagen, och Annette blev alldeles förbluffad när jag frivilligt avstod från att bada i en vattensamling och i stället skällde ut henne. Ja, jag måste erkänna att det är kul att skälla på tvåbeningarna.

På hemvägen från sökrutan stannade matte och jag till på brukshundsklubben i Ågesta och tränade lite agility och lite lydnad. Matte testade att lägga en boll bredvid hindret under lydnadshoppet, för att se om en synlig, extern belöning kunde ta bort skäll-lusten under hoppet. Och det fungerade bra, men hon ska pröva med godisskål nästa gång. Den var inte med i går.

Under tiden vi var borta hade husse hunnit med att torka av utemöblerna och sätta in dem, så nu är hösten här. Nästa helg ska även klockan ställas in, eller hur det nu är? Det har något med utemöblerna att göra i alla fall.

Ja, som ni hör var det fullt upp i helgen. Men de närmaste dagarna händer det nog inte så mycket, så nu hinner jag vila inför avslutningen på agilitykursen på torsdag kväll. Och matte har fullt upp med att fundera ut någon bildidé till Tessans fototävling.

I kväll var matte på Kvantum, och skulle bland annat köpa nya bajspåsar. Och upptäckte till sin förtrytelse att de hade slutat med påsar med knythandtag. Nu fanns det två sorter, båda utan handtag. Matte vill ha knythandtag, speciellt nu när det börjar bli kallt om fingrarna. Vi får nog se oss om efter en ny leverantör.

Innan dess var vi på lydnadsträning på Norsborgs hundklubb. I kväll måste jag skryta lite. Jag var faktiskt väldigt duktig, precis som matte vill att jag ska vara, uppmärksam, ivrig och inte skällig. Åtminstone inte under momenten. Linförighet, fritt följ, läggande, hopp, framförgående och rutan (med target) gick riktigt bra. Apportering innebär fortfarande alldeles för mycket tugg, men lite mindre idag än vanligt. Jag apporterade till och med metallapporten, efter viss tvekan. På platsliggningen gick matte och gömde sig bakom en bil och jag låg alldeles tyst och stilla, fast jag låg bredvid söta Iza, som är lite kär i. Åtminstone tror matte att jag var tyst, för det var en annan hund som skällde hela tiden, så om jag hade pipit lite så hade det inte hörts.

Jag protesterade inte ens när jag kom nära den väldiga irländska varghunden. Jag har börjat vänja mig vid att en hund kan vara stor som en ponny.

Att jag var på så gott humör kan bero på att det var avslutningen på en väldigt trevlig dag. På eftermiddagen var jag på date i Sätraskogen.

Jag och Angela promenerade i det vackra höstvädret.

Jag var kanske inte en helt uppmärksam kavaljer, för det fanns så intressanta dofter på planen.

Men Angela är bra på att roa sig själv

Hopp och skutt

Och full fart

Angela är en riktig snygging. Lika söt som varm choklad med vispgrädde...

Och jag kan också springa

Stolt och glad med svansen i topp!

Hm, stängt på Café Lyran, typiskt när man är på date med en snygg tjej.

Nästa gång får vi hitta ett bättre ställe.

I dag var det frost på marken när vi kom ut på morgonpromenaden, och de första snöflingorna yrde i luften. Och i går rakade matte av mig all pälsen. Snacka om dålig tajming!

Men jag fick ta på vinterrocken, så det gick bra ändå.

I dag trodde jag vi skulle stiga upp extra tidigt, för mattes klocka ringde redan halv tre. Jag satte mig förväntansfullt framför matskålen, men det blev tji frukost. Hon skulle bara skjutsa mellanmatte till flygbussen. Sen kom hon hem och la sig igen. Jag fick vackert vänta och hungra tills husse steg upp vid sex.

I går kväll hade jag tänkt blogga, men när min sekreterare och jag suttit vid datorn en timme hade vi bara hunnit läsa mejlen och läsa ikapp på andra hundbloggar, sen var det läggdags. Så här kommer några rader och bilder om gårdagen.

På förmiddagen var matte i stan och gick ärenden. Hon köpte bland annat motljusskydd till sina objektiv. När hon ändå var i fotoaffären passade hon på att fråga om något som förbryllat henne, nämligen att kameran kan ta snabbare bildserier på sportinställningen i automatikläget, än när hon ställer i flerbildsfunktionen i manuellt läge. Och då fick hon svar. Om brusreduceringen är aktiverad, så tar det längre tid, för då tar kameran två bilder, och jämkar samman dem utan att man märker det. När brusreduceringen var frånkopplad smattrade kameran på i rask takt även i manuella läget. Brusreduceringen är bra om man fotar med höga ISO-tal, vilket matte ofta gör i sökskogen, men ibland är det ju bra att kameran tar flera bilder i snabb följd också. Killen i fotoaffären tyckte att hon skulle pröva sig fram. Bruset märks ju mest om man ska dra upp stora förstoringar, och det brukar vi ju inte göra.

Nu undrar ni kanske över denna långa fototekniska utläggning. Jo, det är för att matte vill skicka en hyllning till världens bästa fotoaffär (i alla fall en av de bästa) Fotokungen på Kocksgatan på Södermalm. Det är en lågprisaffär med suverän service. De som jobbar där kan verkligen foto. Och de tar sig tid att hjälpa till, vilket behövs för noviser som min matte.

Efter lunchpromenaden i går var det i alla fall dags för höstfriseringen.

All den varma ullen går till spillo just när den behövs som bäst.

Den här gången fick jag i alla fall behålla skägget.

Efter klippningen fick jag lite glädjefnatt och for runt med sin nya kamptross som jag vann på tryffelhelgen på Gotland

Matte trodde att jag for runt därför att jag kände mig så lätt efter att ha blivit av med all den tunga pälsen

Men egentligen var det ju för att jag var så lättad att helskinnad ha sluppit ifrån den timslånga terrorn med klippmaskin och sax!