I dag var det dags för sökträning igen. Vi var i en ruta uppe på ett berg, med en väldigt brant klättring upp. Stigen upp (och ner igen) är lite besvärlig för dem med bara två ben, speciellt i dag när det var lite snöhalt.

Jag fick köra först, och i dag var det pop-up-figgar. Det betyder att de visar sig och vinkar innan de gömmer sig igen, innan matte skickar ut mig. Tanken är att jag då ska rusa i full fart cirka 50 meter ut där figuranten visat sig, men i dag var det så mycket god snö att jag var tvungen att skovla i mig några liter på vägen ut. Så halvvägs hade jag ju glömt var jag hade sett figgen. Så då fick matte kalla tillbaka och skicka om. Annars gick det bra.

Efter ett tomskick, där de skickar ut mig för att leta efter en figge som inte finns (?!), så väntade en rolig springfigge på andra sidan stigen när jag kom tillbaka. Det var Felix, som tjoade och sprang så att jag fick fick jaga honom runt i snön. Hur kul som helst. Tänk att man kan få korvbelöning för något som är så roligt.

Här har jag hittat figgen Hasse och får min korv - äntligen.

I kväll var matte och jag på Lovisebergsklubben, som har flyttat från Loviseberg till Norsborg men inte har bytt namn. Det var första gången vi var på nya stället. Det var jättefint, med stor parkering precis vid stugan och nära en jättestor apellplan. Problemet är att vildsvinen har bökat upp planen så att den ser ut som ett månlandskap. Men där finns ändå ingen belysning än, så vi fick ha vår träningstävling på parkeringsplatsen.

Det gick ganska bra för oss i lydnadsklass 1, även om matte var sur för att jag skällde så mycket. Men man blir lite upprymd när man inte tränat lydnad på ett tag, och det dessutom är ett par grader kallt och ett lager härlig nysnö.

 Vi hade två domare. Leffe var lite strängare och gav oss 155,5 poäng. Liza tyckte vi var värda 168, men hon hörde inte alla skallen. Det var för att de tjattrade så mycket där hon stod, sa Leffe.

Båda gav mig åtta poäng på linförigheten, och jag fick mycket beröm, förutom att jag gick för långt fram. Men det är inte jag som går långt fram, utan matte som går för långt bak. Och så kunde matte som vanligt inte skilja höger och vänster, utan svängde åt fel håll vid ett tillfälle.

Jag fick poängavdrag för tugg på apportbocken, snett sittande på inkallningen, några steg på ställandet. Däremot la jag mig bra på läggande under gång, utan dubbelkommando. Jag fick 8 respektive 8,5 med neddrag för position (för långt fram). Så är det när man har bråttom.

Sov gott!

 dag har jag utsatts för kränkande behandling. Först tog matte fram tovskär och karda och plågade mig en lång stund. Sedan klippte hon mina klor. Och inte nog med det, efter lunchpromenaden var det dags för bad, med shamponering och balsamering. Och vad fick jag för detta? Två små bitar frolic. Snacka om låglöneyrke. Kanske ska skola om mig från sällskapshund till provsmakare på Scan.

Men det är klart, det var rätt skönt att bli ren och bli av med en massa ull och små frön som letat sig in i pälsen. Men den där parfymdoften får jag se till att bli av med på något sätt.

I dag har regnat småspik, eller i alla fall vassa iskulor. Men det blev sökträning i alla fall. Jag hade varit lite orolig att det skulle bli inställt igen för på TV hade de varnat för snökaos, men snön blev regn i stället, så matte packade in mig och snusburkarna med korv i bilen och så åkte vi iväg ut i skogen.

Lite ogästvänligt tyckte människorna om vädret, men jag tyckte det var ganska skönt. Och det fanns massor av snö att äta så fort man blev törstig. Vi var i en ny sökruta vid Ådran, och tvåbeningarna brydde sig inte om att valla i dag. För att testa oss hundar, sade de, men jag vet nog varför. Det är tröttsamt att klafsa runt i blötsnö när man bara har två ben.

Träningen gick bra, men det var lite för många tomslag, tyckte jag. Jag vill ha träff varje gång.

I dag har matte köpt galltvål till mig. Den ska hon tvätta mina tassar med. Angelas matte har tipsat om att galltvål ska vara jättebra för att få bort den där svarta sörjan som biter sig fast mellan trampdynorna. Och Angela har, peppar peppar, inte haft problem med svamp sedan de började med den. Egentligen är galltvål ett fläckborttagningsmedel. Tur att man inte är en dalmatiner.

Apropå fötter så var matte på fotklinik igår. Eller rättare sagt, clinic om fotgående med Eva Bodfäldt. En massa mattar (inga hussar) satt i ett stort rum medan Eva föreläste om och förevisade den ädla konsten att lära hundar gå fot. Tre hundar var demonstrationsexempel, en nybörjare som skulle börja lära sig att gå fot, en äldre hund som hade problem med positionen och en hund som gnällde under fotgåendet.

Matte blev väldigt inspirerad och kanske delar hon med sig av det hon fått veta om hon lyckas sortera ut sina tankar och anteckningar. Hon fick i alla fall med sig två nya klickers hem, med praktiska armband. Hon testade en av dem i dag när hon skulle lära mig att trampa på min nya target, en musmatta. Det gick blixtsnabbt, eftersom jag vet hur en target fungerar. Jag har redan en ishockeypuck som target. Men den funkar inte så bra till det som matte har tänkt ha musmattan till, att lära mig att tvärnita på inkallning med ställande. Vi återkommer med rapporter om hur det går.

Ressu och Susanne

I dag var matte och jag och hälsade på Ressu och hans träningsgrupp. Matte drillade mig ordentligt på planen och vi hade jättekul.

Vi tränade bara lite fotgående, eftersom det var lite halt och ojämnt på planen. Vi körde dessutom inkallning med och utan ställande, ställande och läggande under gång, fjärrdirigering, apportering, hopp över hinder och rutan.

Det har gått framåt med framförgåendet (det hörs ju på namnet), fast ännu har inte matte lagt ihop framåtsändandet och att stanna. Vi går fot och så kommenderar hon före och jag drar i väg i förväg så långt kopplet räcker. Efter en bit, när matte tycker att jag är i bra position, så klickar hon och kastar bollen framför mig och jag får rusa fram och ta den. Jag har inte så bråttom längre, utan går i bra takt, fast ibland drar jag lite snett åt höger.

Sedan står vi stilla, hon kastar bollen en bit framför och jag får dra iväg några steg innan hon säger stanna och jag ska stå still tills hon kommer upp bredvid mig och säger varsågod. Då får jag ta bollen

Inkallning med ställande tränar vi genom att matte lägger bollen bakom mig. Sedan får jag sitta kvar medan hon går iväg. När hon kallar in mig springer jag först emot henne, och när hon säger stanna ska jag stanna så fort jag kan och sedan säger hon varsågod och då får jag sno runt och ta bollen. Efter ett par gånger kom jag ju på det där, och sprang lite avvaktande, för att vara beredd att stanna, men då lurade matte mig med att inte ropa stanna.  I stället hade hon en annan boll i handen som hon kastade bakom sig när jag var nästan framme. Allt för att jag ska hålla full fart framåt.

Matte fick lite tips av Weine, husse till lagotton Madde, om hur vi ska träna in fjärrdirigeringen, och hur hon ska få mig att lägga mig bakåt och inte framåt. (Hm, jag lägger väl mig hur jag vill).

Det var paus för fika i klubbstugan, fast då fick inte jag vara med. Matte säger att jag är grinig mot andra hundar när det är mat med i bilden. Tro sjutton det, att man vill bevaka sina intrssen.

Efter träningen gick vi en sväng i skogen med Ressu och hans matte Susanne. Trevligt att få träffa Ressu på riktigt, hittills har vi ju bara chattat på nätet.

Ress

Ressu har inga betänkligheter när det gäller metallapporten

Weine skickar Madde mot rutan.

Madde i full språng (Hon har faktiskt svans, den ser bara kuperad ut eftersom hon svänger så glatt med den)

Skönt att solen tittade fram.

Jag och Ressu på promenad

Idag började dagen bra, hyfsat klart väder och en trevlig morgonpromenad med lite lek på bollplanen. Men sedan kom molnen, blåsten, regnblandad snö, slask och mörker.

Innan det blev tråkigt väder hade vi besök av tre domherrar, men när matte skulle ta fram kameran så flög de sin kos. Men dågra domfruar ser vi aldrig till. Är de kvar i skogen när herrarna far in till stan för att smörja kråset?

I brist på dagsfärska bilder så bjuder vi några som matte tagit tidigare i januari på vårt fågelträd utanför köksfönstret.

Och kära bloggläsare, om det är så att ni lämnat en kommentar och den inte syns förrän dagen efter, så beror det på att matte och jag är ovana bloggare. När vi skriver våra inlägg måste man kryssa i en liten ruta för att kommentarer får publiceras omedelbart, utan att godkännas först. Och den där rutan är lätt att glömma bort. Men vi ska skärpa oss.

I morse hade jag ont i magen. Jag ville inte ha frukost, utan ville bara ut och äta gräs. Matte trodde att det berodde på den överblivna skumtomten som jag fick i går.

Inte vet jag, men nu har magknipet gått över i alla fall. Apropå överblivna saker från julen så är matte trött på julstjärnorna i köksfönstret, men de är så fina så hon har inte hjärta att slänga dem. Kanske varar de fram till påska.

Nu i kväll har det snöat för fullt. På kvällspromenaden jagade jag snöflingornas skuggor på marken. Jag lyckades inte fånga någon. Matte undrade om jag inte var för gammal för sådant trams, men en lagotto leker livet ut. Vi lekte kasta snöboll och kasta pinne också. Det är härligt med snö. Och mer ska det bli i veckan.